Ibland kan det faktiskt vara bra och utvecklande att stanna upp och fundera i termerna " Hur är jag egentligen som ledare, och vad kan jag förbättra".
Själv har jag aldrig behövt stanna upp. Inte för jag varit förskonad från brister som ledare, utan för att feedbacken har varit kontinuerlig och omedelbar under alla år som ledare. På hemmaplan har jag ju haft två adepter och en "biträdande coach" som vid otaliga middagar efter matcher och träningar gett mej all önskad (och oönskad) feedback. Men för alla er som inte har denna kanal av återkopplingar, kan det vara bra att ibland reflektera över hur ni själva och andra uppfattar ert ledarskap. Precis som för spelare kan man lära sej mycket av den feedback som direkt eller indirekt kontinuerligt delas ut. Det är lätt att hitta ursäkter och slå på försvarsmekanismer för att hitta svar på kritik från t.ex. spelare, men de ledare som istället analyserar kritik och gör något av den, är oftast de som utvecklas till stora ledare.
Tittar jag tillbaka på min egen tid som ledare så är det speciellt en sak som jag både direkt och indirekt fick feedback om. Nämligen att jag kunde ge upp slaget innan matchen var över. En brist som jag ibland kommer på mej själv att fortfarande ha.
När matchen blåses igång lämnar man som ledare över genomförandet av taktik, inställning och krigarmentalitet till spelarna på planen. På planen är det bara spelarna som kan agera. Men uppträdandet på bänken, vilka signaler man skickar till spelare kan faktiskt få en helt avgörande betydelse för matchutgången. Just egenskapen att kunna skicka signaler, verbalt och gestikulerande, såsom "jag tror på oss" , "detta vänder vi" , " vi är bättre än dom" är oerhört viktigt som coach. Dessa signaler måste dock vara trovärdiga, annars blir de snabbt genomskådade och effekten uteblir.
Senast i den gångna veckan fick jag se att många med mej "lider" av samma fenomen, vilket på sätt och vis känns bra. Det jag avser var de reaktioner jag såg under matchen mellan Tyskland och Sverige under vilken jag satt uppkopplad mot Facebook under hela matchen. Kommentarerna från vänner visade på att ett stort antal FB-are sågade Sverige, spelare såväl som ledare, längs med fotknölarna efter första halvlek. Andra skrev om att byta kanal för att slippa eländet. Lyckligtvis fanns även de som skickade andra signaler, jag tänker då på ledare närmst det svenska laget. Det gladde mej oerhört att Zlatan tydligen var en av dessa ledargestalter, som i halvlek skickat signaler till sina medspelare att " vi kan bättre", " det är för tidigt att ge upp", " jag tror vi kan vända".
En ledare som besitter förmågan att skicka trovärdiga signaler om att allt är möjligt är Manchester Uniteds ledare, Alex Fergusson. Det ger jag honom full kredit för, i övrigt står han långt ifrån överst på min lista över sympatiska ledare. Men säga vad man vill om mannen, förmågan att göra det omöjliga möjligt besitter han.
Så till alla er ledare därute, se till att ert lag leder " When the fat lady starts singing"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar