Alla som, tillsammans med mig, gillar idrott har troligtvis en förening som ligger närmst hjärtat.
Ett lag som vi stödjer i vått och torrt.
Ett lag som berör, som vid framgång får oss att gå på moln, som i motgång gör oss ledsna.
Denna klubb är oftast från er favoritsport. Men det finns undantag.
I mitt fall brinner jag för LIVERPOOL FC.
Förlåt Växjö HF, H43, IFK Kristianstad - klubbar som under min aktiva karriär gett mej så otroligt mycket.
Förlåt Brynäs IF, Djurgården fotboll, Lunds BK.
Förlåt även Östers If, Växjö Lakers och IFK Växjö.
Ni är alla klubbar jag hoppas på och önskar all framgång.
Men...
Det finns ingen klubb som berör mej så mycket som mitt kära Liverpool.
Desvärre har det de sista åren varit mer depp än tjolahopp.
Men, de är och förblir alltid solen på sporthimlen.
Förra julen gav jag och Marie lillhönan en resa till Liverpool för att se LFC mot Chelsea.
Anna, som är lika entusiastisk som undertecknad fick med sej farsgubben.
Jag säger bara - Herregud!!!
Känslan att komma till Anfield, att sjunga "You never walk alone, att känna pulsen skena när skylten " This is Anfield" smeks. Och inte minst att bland 50000 andra Liverpoolare få uppleva "krossen på Chelsea" kändes overkligt. Ruset, adrenalinet och glädjen som gick genom kroppen är i ord inte möjligt att återge. Samban med Anna på rad 42 är obetalbar.
När vi dan innan match gick in på Tour de Liverpool och bland Europacup bucklor och Liga trofeer läste de klassiska Liverpool citaten av legenden Bill Paisley då förstod jag, detta är en livslång kärlek.
Steven Gerrard, Joe Allen samt legenderna Kenny the King och Kevin Keegan de känns alla som delar av familjen.
Oavsett för vem ert hjärta klappar så hoppas jag av hela mitt hjärta att ni får uppleva samma eufori som jag och Anna upplevde i våras.
Liverpool FC we love you!
Hoppas framgångar kommer! YNWA
SvaraRadera