Som jag lyft fram i tidigare bloggar, så anser jag att det är först när ett lag ställs inför motgångar i form av skador, smärtsamma förluster och längre formsvackor som ett lag verkligen riktigt sätts på prov. Så länge man har framgångar och alla får vara skadefria är det däremot " A piece of cake" att leda och att ingå i ett lag.
Det är vidare från motgångar som framtida framgångar växer fram. Att lära sej hantera och tillsammans gå ur motgångar kittar samman hela enheten ytterligare.
Att se Liverpool FC slå Reading igår visar på ett lag med dessa egenskaper.
De har haft sin sämsta ligainledning på kanske 30 år. Detta med en helt ny ledare och med en enorm press från klubb, supportrar och ägare att efter en mindre lyckad fjolårssäsong återigen lyckas.
Trots den minst sagt mediokra inledningen har jag stora förhoppningar på att Liverpool kommer att lyckas. Detta mycket tack vare Brendan Rogers (deras nya ledare), Jamie Carragher pch Steven Gerrard ( två spelare jag högaktar för deras ledaregenskaper). Det jag såg igår visade inget av ett lag i motgång. De visade istället upp en vilja, ett fokus och en beslutsamhet värdig ett vinnarlag.
Efter att följt en nyproducerad dokumentär om Liverpool FC har jag tagit Mr Rodgers till mitt hjärta.
A true leader. En personlighet som förstår och betonar vikten att lägga energi på rätt saker. En ledare som håller ihop och kittar samman trupperna när det blåser som mest. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Brendan nu ges möjligheter att bygga upp laget, kollektivet och individualisterna under en längre tid.
Sedan har vi förstås Steven Gerrard - en spelare och ledare som har helt unika egenskaper. För mej den ultimata spelaren att ha i ett lag. Med 11 st Steven Gerrard skulle t.o.m. undertecknad ta ligaguld med laget. Han besitter mer karisma, pondus och fighting spirit än någon annan nu aktiv lagspelare. Att han kompletterar detta med en teknik som är enastående gör honom just -unik.
De egenskaper som kännetecknar en stor spelare förstärks under motgångar. Det är då dessa ledare så tydligt stiger fram och genom sitt eget agerande får skutan att vända.
Jag syftar bl.a. på
- att fortsätta och kanske tom öka dialogen inom gruppen, och kanske speciellt med tränarna. Det värsta som finns är när man under motgång får en tyst grupp, som slutar att kommunicera.
- att gå till sej själv först för att fundera ut vad man själv kan bidra med för att öka lagets slagkraft. Det är så ofta man ser och hör spelare som hittar fel på andra spelare och ledare i laget för att flytta fokus från sina egna tillkortakommanden. Mr Kennedy, USAs president på 60-talet, myntade en gång det klassiska citatet " Don't ask what America could do for you, ask what you could do for America". Ett citat som i allra högsta grad även gäller inom idrotten.
- att vara observant på medspelares goda insatser och lyfta fram dessa både genom en klapp på axeln, ett sms efter träningen eller genom beröm i gruppen. Beröm som känns berättigat är den bästa av mediciner.
- att vara konstruktiv, ej destruktiv. Att konstatera brister i all ära. Men det är först när man är konstruktiv och finner lösningar som resultat uppnås och gruppen utvecklas.
- att minimera energikrävande uttalanden och ageranden. När det går tungt är det lätt att uttalanden och ageranden som normalt kan anses bagatellartade förstoras upp och suger energi från såväl enskilda spelare som hela gruppen.
Hur ser det ut i ert lag?
Är ni ett lag även i motgång?
Har ni någon/några Gerrard i ert lag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar