Det viktigaste är inte att delta, det är att vinna

Det påstås ofta att "Det viktigaste är inte att vinna, det är att delta".
Detta uttryck används numera så ofta att det snart blivit en sanning.
Min uppfattning är att vissa av våra ungdomsledare ibland går för långt i just denna inställning.
I många sammanhang ser jag träningar där ledarna står och öser beröm över sina adepter.
Varenda moment, varenda passning och varenda skott är "mycket bra", oavsett utförande och resultat.
Samma ledarskap återspeglas också många gånger i matchsituationer. Alltid med en positiv touch, alltid så viktigt att lyfta fram det positiva, alla ska känna sej duktiga, delaktiga och vara glada.

Till viss del håller jag med, beröm kan ingen få nog av, det ökar motivationen och glädjen hos våra ungdomar i deras idrottsutövande. Alla ledare har en skyldighet att dela ut beröm när detta är befogat.

Men..

jag tycker det är lika viktigt att tala om när det inte är bra.
Idrotten skiljer sej i detta avseende inte från skolan, familjerelationen eller umgänget med vännerna.
Att vara ärlig ger trovärdighet, utveckling och en sporre att bidra ytterligare för att uppnå rättmätigt beröm. Din popularitet som ledare ökar knappast för stunden, men din kritik är det som utvecklar dina spelare mest.

Lika viktigt är det att förstå vikten av att bli vinnare, att träna och leda laget mot framgångar.
Den som påstår att vinster inte har någon betydelse för lagsammanhållning, trivsel och viljan att träna är fel på det. Att bli ett vinnande lag är viktigt såväl för att bibehålla spelare som för att utveckla lag över flera säsonger.

Det är vidare viktigt att inte vara rädd för att införa känslor i handbollen. Mina starkaste minnen som coach är till stora delar relaterade till moment/vinster/förluster då vårt tjejlag varit i himlen tillsammans, men faktiskt lika mycket de gånger vi gråtit tillsammans. Det är viktigt att man som ledare också visar känslor, att man bryr sej om prestation.

På bilden nedan ser ni ett gäng handbollspensionärer som jag en gång i tiden spelade handboll med.
Vi träffas en gång om året, på stranden i Åhus, för att ha kul och för att lattja lite handboll.
Men när väl domaren blåser igång matchen, då är det dock som för 30 år sedan, det är endast vinst som gäller. FÖR VISST E DE KUL ATT VINNA!!

Genföreningen årgång 2009