Har pecis njutit av Everton - Liverpool FC, årets första Merseyside derby i Premier League. En match helt i min smak. Mycket mål, kanonfin fotboll, känslor och ett sanslöst drag på läktaren. Hade inte linjedomaren stått och sovit så hade det dessutom varit en perfekt upplösning på dramat. Nu fick vi nöja oss med en pinne.
Det var en match som också gav mej uppslag att skriva om dagens tema.
Liverpool FC spelade ju denna match på Evertons arena, Godison Park, inte mer än 3 km från sin egen hemmaarena. Trots att båda lagen spelar i sin hemmastad är det så tydligt att ett lag, idag Everton, känner trygghet och självsäkerhet samt går in i alla närkamper till 100%. Liverpool å andra sidan spelar idag som ett typiskt bortalag, försiktigt, lite mer oroligt än hemma och framförallt inte med 100% satsning i närkamper. Jag är säker på att rollerna kommer att vara det omvända till våren när Everton ska "resa" till Anfield Road, Liverpools hemmaarena.
Hur kommer detta sig?
Gäller detta specielt inom fotboll?
Hur kan man förebygga och ändra på detta fenomen?
Helt klart, ska man vara med och slåss om serieseger så måste man vara ett bra bortalag. Det räcker inte med att vinna hemma.
Att publiken kan påverka både domare och spelare är ett faktum. Så även idag.
Den energikick som en bra hemmapublik kan ge sina spelare kan vara helt matchavgörande.
Samma publik sätter normalt även ett stort tryck på domaren, från första avspark.
Detta är något man måste vara förbered på oavsett vilken idrott man utövar. Men hur?
A) Coachen. Coachen har en viktig uppgift att skicka signaler till sina spelare. Han ska visa pondus mot motståndarnas ledare. Få upp vilja och fighting spirit på uppvärmning samt engagemang och vilja på bänken. Fram till matchen börjar har Coachen en viktig roll att få spelarna på tå.
B) Ledargestalt. Vem i laget visar "var skåpet ska stå" på planen?
En riktig ledare kan med sin blotta närvaro skapa den trygghet och den fighting anda som krävs på bortamatcher.
C) Förberedelse. Se till att komma förberedd både som spelare och ledare. Var beredd på att domslut ibland blir lite hemmabetonade. Fundera igenom, hur är hallen, hur är hemmapubliken, hur är min spelare? Ju bättre koll när man väl är på plats, desto mindre övertag lämnar man till hemmalaget
D) Kollektiv inställning. Visa direkt när matchen är igång "Vi viker inte ner oss".
E) Kollektiv back-up. Se till att alltid stå upp för varandra på banan. Börjar känslorna svalla, se alltid till att ta rygg på egen spelare.
Alla lag har inte som Manchester United, domarna med sej hemma såväl som borta.
Då är det viktigt att lagen kan mobilisera ovanstående i mesta möjliga mån.
söndag 28 oktober 2012
torsdag 25 oktober 2012
På vilka kriterier värderas spelare i en laguttagning?
Detta är kanske det enskilt mest debatterade ämnesområdet som förekommer inom lagidrott.
Det analyseras innan laguppställningar offentliggjorts, det kritiseras och ifrågasätts när den väl offentliggjorts samt uttrycks i termer om genidrag alternativt hjärnsläpp beroende av matchutgång.
Tyckandet är således oerhört varierande beroende på vem som tillfrågas och i vilket skede frågan ställs.
Ordet Favorisering används alldeles för ofta just när "förfördelade" spelare efter en laguttagning inte ser till helheten . Det finns idag ytterst få ledare som håller på med favorisering. Något som jag själv vid något tillfälle blivit beskylld för att göra. Men va så säkra, jag har under alla år som ledare enbart haft lagets bästa framför mej när jag gjort mina laguttagningar.
I detta blogginlägg utgår jag ifrån hur jag personligen tycker att man ska värdera en spelare vid en laguttagning.
Mina tankar nedan är vidare relaterat till seniorhandboll, vilket i många avseenden skiljer sig markant från hur jag tycker laguttagning ska ske inom ungdomshandboll.
Helhet - Skulle man strikt följa pressens omdömen efter matcher så skulle en laguttagning med ens bli enkel. Då skulle de som gjort mest mål också vara mest värdefulla och därmed med automatik bli uttagna i laget. Därför är det så skönt att inte fler journalister också ägnar sej åt att leda lagidrotter.
För mig är begreppet Helhet det enskilt viktigaste kriteriet för att värdera en spelare. Helheten innefattar ju just alla egenskaper.
När jag tittar tillbaka på de spelare jag själv coachat under mina år som ledare så har de allra flesta spelare antingen varit starka försvarsspelare eller starka i anfallsposition. Ytterst få har haft en hög nivå åt båda hållen. Men, en duktig kantspelare som även kan spela 2:a bakåt har ju en mycket stark position i min laguttagning. Å andra sidan en skytt eller en linjespelare som inte kan spela 2:a eller 3:a bakåt måste vara oerhört skicklig i sitt anfall för att ingå i min uppställning.
Personlig teknik - För att få stora A i personlig teknik måste min spelare vara mångsidig. Det räcker inte att vara topp i en egenskap, t.ex. sitt skott. En spelare som är bra, men inte topp, i både skott, genombrott och framspelning värderar jag skyhögt mer än en spelare som skjuter som en häst men som måste "serveras" ett läge för att överhuvudtaget komma till avslut. De spelare som förstår att utveckla sina mindre bra tekniska sidor kommer alltid att till slut nå längst.
Inställning - Ytterligare ett kriterie som för mej är av största vikt vid laguttagning. Jag älskar krigare, spelare som aldrig ger upp, spelare som alltid spelar plus med sig själv.
Som så många med mej uttryckt under åren "Handboll är kamp till 80% och teknik till 20".
Härunder faller hemlöp, att klara man mot man i försvar, viljan att vinna returer, viljan att vinna och att aldrig ge slaget förlorat etc.
Förmåga att samla laget - Vissa spelare har en medfödd förmåga att fånga andras uppmärksamhet, en förmåga att påverka gruppen i positiv riktning, en förmåga att släcka bränder som suger energi från gruppen och en förmåga att skapa lugn i gruppen vid t.ex. en svår bortamatch av stor betydelse. En sådan spelargestalt är viktig att ha i alla lag och kan därför värderas högt i just laguttagningen.
Förmedla positiv energi - Hur spelarna hanterar press, egen prestation, motgångar etc under en match är av stor vikt. En spelare som hänger med huvudet och ser ut som de lider all helvetets kval under en tillfällig svacka i matchen kan få ett helt lag att tappa energin och tron på att vända trenden. Motsatt effekt har den spelare som kan uppvisa mod, vilja och inställning även när det blåser motvind. Likaså gäller det att hantera förluster på rätt sätt. Håll inne med kritik som inte är fullt ut befogad, det skapar allt annat än den energi laget behöver för att åter bli vinnare.
Laget före egot - Alla lag har framspelare, spelare som underordnar sej, spelare som alltid finns till hands i försvaret, spelare som sätter lika stort fokus på hemlöp som på kontring och spelare som är glad för lagvinsten även då de personligen haft ett mindre lyckat framträdande. Drömscenariot är att få ha en komplett uppställning med denna spelartyp!
Allround - De spelare som kan användas i många olika positioner har en klar fördel i jämförelse med spelare som endast kan spela i en position. Det sista man vill höra som ledare under en match är "Jag har inte fått spela en minut på V9" eller "Jag kan inte spela på H6". Om spelare inte kan spela mer än på en position, då gäller det att se till att vara överlägsen i den positionen.
Träningsflit - De spelare som inte insett att träning är en nödvändighet för att utvecklas och förbättra sej som handbollsspelare, borde börja spela schack. En a-lagsledare anser jag borde ha en långsiktig tanke med sina laguttagningar. Har man unga lovande spelare som inte är beredda att underordna sej hård träning, då är de inte på sikt något att bygga laget kring.
Så ser min filosofi ut när jag tar ut laget.
Hade du platsat i mitt lag?
By the way, denna vecka har Emmy Malmqvist korats till veckans spelare av "Håll i Kulan bloggen".
Emmy, du har alltid platsat i mitt lag, du är Växjö HFs egen Steven Gerrard!
Det analyseras innan laguppställningar offentliggjorts, det kritiseras och ifrågasätts när den väl offentliggjorts samt uttrycks i termer om genidrag alternativt hjärnsläpp beroende av matchutgång.
Tyckandet är således oerhört varierande beroende på vem som tillfrågas och i vilket skede frågan ställs.
Ordet Favorisering används alldeles för ofta just när "förfördelade" spelare efter en laguttagning inte ser till helheten . Det finns idag ytterst få ledare som håller på med favorisering. Något som jag själv vid något tillfälle blivit beskylld för att göra. Men va så säkra, jag har under alla år som ledare enbart haft lagets bästa framför mej när jag gjort mina laguttagningar.
I detta blogginlägg utgår jag ifrån hur jag personligen tycker att man ska värdera en spelare vid en laguttagning.
Mina tankar nedan är vidare relaterat till seniorhandboll, vilket i många avseenden skiljer sig markant från hur jag tycker laguttagning ska ske inom ungdomshandboll.
Helhet - Skulle man strikt följa pressens omdömen efter matcher så skulle en laguttagning med ens bli enkel. Då skulle de som gjort mest mål också vara mest värdefulla och därmed med automatik bli uttagna i laget. Därför är det så skönt att inte fler journalister också ägnar sej åt att leda lagidrotter.
För mig är begreppet Helhet det enskilt viktigaste kriteriet för att värdera en spelare. Helheten innefattar ju just alla egenskaper.
När jag tittar tillbaka på de spelare jag själv coachat under mina år som ledare så har de allra flesta spelare antingen varit starka försvarsspelare eller starka i anfallsposition. Ytterst få har haft en hög nivå åt båda hållen. Men, en duktig kantspelare som även kan spela 2:a bakåt har ju en mycket stark position i min laguttagning. Å andra sidan en skytt eller en linjespelare som inte kan spela 2:a eller 3:a bakåt måste vara oerhört skicklig i sitt anfall för att ingå i min uppställning.
Personlig teknik - För att få stora A i personlig teknik måste min spelare vara mångsidig. Det räcker inte att vara topp i en egenskap, t.ex. sitt skott. En spelare som är bra, men inte topp, i både skott, genombrott och framspelning värderar jag skyhögt mer än en spelare som skjuter som en häst men som måste "serveras" ett läge för att överhuvudtaget komma till avslut. De spelare som förstår att utveckla sina mindre bra tekniska sidor kommer alltid att till slut nå längst.
Inställning - Ytterligare ett kriterie som för mej är av största vikt vid laguttagning. Jag älskar krigare, spelare som aldrig ger upp, spelare som alltid spelar plus med sig själv.
Som så många med mej uttryckt under åren "Handboll är kamp till 80% och teknik till 20".
Härunder faller hemlöp, att klara man mot man i försvar, viljan att vinna returer, viljan att vinna och att aldrig ge slaget förlorat etc.
Förmåga att samla laget - Vissa spelare har en medfödd förmåga att fånga andras uppmärksamhet, en förmåga att påverka gruppen i positiv riktning, en förmåga att släcka bränder som suger energi från gruppen och en förmåga att skapa lugn i gruppen vid t.ex. en svår bortamatch av stor betydelse. En sådan spelargestalt är viktig att ha i alla lag och kan därför värderas högt i just laguttagningen.
Förmedla positiv energi - Hur spelarna hanterar press, egen prestation, motgångar etc under en match är av stor vikt. En spelare som hänger med huvudet och ser ut som de lider all helvetets kval under en tillfällig svacka i matchen kan få ett helt lag att tappa energin och tron på att vända trenden. Motsatt effekt har den spelare som kan uppvisa mod, vilja och inställning även när det blåser motvind. Likaså gäller det att hantera förluster på rätt sätt. Håll inne med kritik som inte är fullt ut befogad, det skapar allt annat än den energi laget behöver för att åter bli vinnare.
Laget före egot - Alla lag har framspelare, spelare som underordnar sej, spelare som alltid finns till hands i försvaret, spelare som sätter lika stort fokus på hemlöp som på kontring och spelare som är glad för lagvinsten även då de personligen haft ett mindre lyckat framträdande. Drömscenariot är att få ha en komplett uppställning med denna spelartyp!
Allround - De spelare som kan användas i många olika positioner har en klar fördel i jämförelse med spelare som endast kan spela i en position. Det sista man vill höra som ledare under en match är "Jag har inte fått spela en minut på V9" eller "Jag kan inte spela på H6". Om spelare inte kan spela mer än på en position, då gäller det att se till att vara överlägsen i den positionen.
Träningsflit - De spelare som inte insett att träning är en nödvändighet för att utvecklas och förbättra sej som handbollsspelare, borde börja spela schack. En a-lagsledare anser jag borde ha en långsiktig tanke med sina laguttagningar. Har man unga lovande spelare som inte är beredda att underordna sej hård träning, då är de inte på sikt något att bygga laget kring.
Så ser min filosofi ut när jag tar ut laget.
Hade du platsat i mitt lag?
By the way, denna vecka har Emmy Malmqvist korats till veckans spelare av "Håll i Kulan bloggen".
Emmy, du har alltid platsat i mitt lag, du är Växjö HFs egen Steven Gerrard!
onsdag 24 oktober 2012
Timeout - 60 sekunder som säger mer än 1000 ord
Som coach och tränare har det varit mycket intressant att under TV sända handbollsmatcher studera hur coacherna i respektive lag agerar under en match. Jag hoppas att utvecklingen av dessa TV sändningar inom kort gör det möjligt att också få följa lagen under halvtidspauserna för att där studera agerandet av coacherna under det enda längre avbrottet under en hel match.
Det går verkligen att utläsa så mycket från de timeouter som visas i samband med elitserie- resp landslagssändningar. Likaså är det intressant att lyssna till och studera beteendet på ledare och spelare under timeouter nere i NCC arena.
Hur agerar spelarna under en timeout?
Att jämföra en timeout från fd förbundskaptenen för Sv Damlandslaget, Pär Johansson, med en timeout från Guifs tränare Kristjan Andresson är ytterst intressant.
Pär J skriker ut sina direktiv samtidigt med att han nästan ser döende ut. Min känsla när jag lyssnar på honom är att han inte själv tror på att hans egna direktiv kommer att förändra matchbilden. Bakom ryggen på honom står samtidigt ett par spelare och diskuterar egna lösningar.
Hans kontrast, Kristjan A, är oavsett aktuellt resultat, lugn som en filbunke. Han har ett kroppsspråk som inger förtroende. när han pratar lyssnar alla tills han sagt sitt.
Hur väljer man att utnyttja sina 60 sekunder?
Upplägget vid en timeout skiljer sig mycket från en ledare till en annan.
Vissa ledare ger spelarna de första 15 sekunderna att samla sej och dricka lite.
Därefter tar de själva 30 sekunder för att presentera sin strategi, för att avslutningsvis ge spelarna en chans att reflektera och kommentera.
Andra ledare vill utnyttja samtliga 60 sekunder för sitt eget budskap, och har därför inte utrymme att
säkerställa så att spelarna köpt de ideer som ledaren presenterat.
Själv föredrar jag alternativ 1), vilket dock kräver att ledaren har förmågan att konkretisera sitt budskap.
Hur framför man sitt budskap?
Här kommer jag tillbaka till de ledord som jag anser är så viktiga som ledare, trovärdighet och energi.
Trovärdighet genom att alla spelare efter en timeout ska ha känslan att vår ledare är helt övertygad om att hans strategi kommer att fungera. Detta ska avspeglas både i hur budskapet framförs, men lika viktigt med vilket kroppsspråk som används. Jag gillar ledare som använder sej av gester a la italienare i samband med att budskapet framförs ( Staffan Olsson) snarare än en coach som förmedlar sitt budskap med händerna i byxfivkorna.
Vilken tidpunkt väljer man sin timeout?
Många timeouter väljs 10-20 sekunder innan halvtidsvilan alternativt innan matchslut. Och visst, har det inte varit behov innan så är detta rätt tillfälle. Men oftast behövs timeouter långt innan, vilket då innebär att den förmedlade strategin kan användas i ett stort antal anfall alt. försvar innan halvtidsvilan/slutsignalen.
Vilket budskap ska förmedlas?
Även här ser vi ett stort antal olika upplägg. Vissa ledarteam väljer att förmedla många budskap, både relaterat till anfall och försvar. Andra ledarteam väljer att dela på tiden så att två eller t.o.m. tre ledare förmedlar olika saker under timeouten (typ Ola Lindgren och Staffan Olsson).
Själv föredrar jag en coach som väljer ut två övgripande områden som man väljer att fokusera på. Trötta spelare med hög adrenalinnivå tror jag inte är mottagliga för fem, sex olika förändringar. alternativt väljer man ut någon spelare som ledare nr två avskilt ger individuella råd.
Vilken feedback kan man få från sina timeouter?
Många lag väljer att spela in sina matcher med videokamera. Då är det naturligt att pausa när spelet av olika anledningar blåses av. Detta gäller normalt också under timeouter. Min rekommendation är att istället låta kameran gå för att efter matchen se på de reaktioner spelarna ger under en timeout. Har ni spelare som aktivt lyssnar. Vilket kroppsspråk visar spelarna? Följer spelarna era instruktioner direkt efter timeouten? Dessa frågor ger er en utmärkt input till om ert upplägg under timeouter är bra eller behöver förändras.
Nu tänkte jag själv ta en timeout. Vi ses imon.
Det går verkligen att utläsa så mycket från de timeouter som visas i samband med elitserie- resp landslagssändningar. Likaså är det intressant att lyssna till och studera beteendet på ledare och spelare under timeouter nere i NCC arena.
Hur agerar spelarna under en timeout?
Att jämföra en timeout från fd förbundskaptenen för Sv Damlandslaget, Pär Johansson, med en timeout från Guifs tränare Kristjan Andresson är ytterst intressant.
Pär J skriker ut sina direktiv samtidigt med att han nästan ser döende ut. Min känsla när jag lyssnar på honom är att han inte själv tror på att hans egna direktiv kommer att förändra matchbilden. Bakom ryggen på honom står samtidigt ett par spelare och diskuterar egna lösningar.
Hans kontrast, Kristjan A, är oavsett aktuellt resultat, lugn som en filbunke. Han har ett kroppsspråk som inger förtroende. när han pratar lyssnar alla tills han sagt sitt.
Hur väljer man att utnyttja sina 60 sekunder?
Upplägget vid en timeout skiljer sig mycket från en ledare till en annan.
Vissa ledare ger spelarna de första 15 sekunderna att samla sej och dricka lite.
Därefter tar de själva 30 sekunder för att presentera sin strategi, för att avslutningsvis ge spelarna en chans att reflektera och kommentera.
Andra ledare vill utnyttja samtliga 60 sekunder för sitt eget budskap, och har därför inte utrymme att
säkerställa så att spelarna köpt de ideer som ledaren presenterat.
Själv föredrar jag alternativ 1), vilket dock kräver att ledaren har förmågan att konkretisera sitt budskap.
Hur framför man sitt budskap?
Här kommer jag tillbaka till de ledord som jag anser är så viktiga som ledare, trovärdighet och energi.
Trovärdighet genom att alla spelare efter en timeout ska ha känslan att vår ledare är helt övertygad om att hans strategi kommer att fungera. Detta ska avspeglas både i hur budskapet framförs, men lika viktigt med vilket kroppsspråk som används. Jag gillar ledare som använder sej av gester a la italienare i samband med att budskapet framförs ( Staffan Olsson) snarare än en coach som förmedlar sitt budskap med händerna i byxfivkorna.
Vilken tidpunkt väljer man sin timeout?
Många timeouter väljs 10-20 sekunder innan halvtidsvilan alternativt innan matchslut. Och visst, har det inte varit behov innan så är detta rätt tillfälle. Men oftast behövs timeouter långt innan, vilket då innebär att den förmedlade strategin kan användas i ett stort antal anfall alt. försvar innan halvtidsvilan/slutsignalen.
Vilket budskap ska förmedlas?
Även här ser vi ett stort antal olika upplägg. Vissa ledarteam väljer att förmedla många budskap, både relaterat till anfall och försvar. Andra ledarteam väljer att dela på tiden så att två eller t.o.m. tre ledare förmedlar olika saker under timeouten (typ Ola Lindgren och Staffan Olsson).
Själv föredrar jag en coach som väljer ut två övgripande områden som man väljer att fokusera på. Trötta spelare med hög adrenalinnivå tror jag inte är mottagliga för fem, sex olika förändringar. alternativt väljer man ut någon spelare som ledare nr två avskilt ger individuella råd.
Vilken feedback kan man få från sina timeouter?
Många lag väljer att spela in sina matcher med videokamera. Då är det naturligt att pausa när spelet av olika anledningar blåses av. Detta gäller normalt också under timeouter. Min rekommendation är att istället låta kameran gå för att efter matchen se på de reaktioner spelarna ger under en timeout. Har ni spelare som aktivt lyssnar. Vilket kroppsspråk visar spelarna? Följer spelarna era instruktioner direkt efter timeouten? Dessa frågor ger er en utmärkt input till om ert upplägg under timeouter är bra eller behöver förändras.
Nu tänkte jag själv ta en timeout. Vi ses imon.
tisdag 23 oktober 2012
Erfarenhetsutbyte - ett tabuord på ungdomsledarnivå?
En blogg är ett forum för egna åsikter. Oavsett vad som skrivs så är det alltså inte fel, det är istället författarens syn på vissa ämnen. Sedan är det alltid andra som ser på debattinläggen med helt andra ögon. Detta är förstås naturligt och något som normalt skapar en positiv debatt. Av denna anledning skulle det vara kul att någon gång få ett mothugg från mina läsare. Idag uttrycker jag min syn, min erfarenhet och mitt förslag på förbättringspotential till ungdomsverksamheten inom lagidrott.
Jag hade idag tänkt vika ut mej kring den erfarenhet jag har från 8 år som ungdomsledare inom handbollen.
Under dessa år tränade och coachade jag ett flicklag i Växjö HF födda 1993-1995. Det jag kommer att lyfta fram nedan avser mina erfarenheter från denna tid.
Det pratas en hel del i olika klubbar att ha en klar spelidé som ska genomsyra alla lag i föreningen, från yngsta ungdomar upp till seniorlagen. Detta mycket för att underlätta stegen mellan i första hand äldsta ungdomslag till seniorlag. I Växjö HF hette denna spelidé under min tid som ledare - Den Gula Tråden.
Den Gula Tråden var för mej ett dokument som jag själv fick möjlighet att kommentera och tycka till om i samband med att detta upprättades. Det innehöll en hel del matnyttig vägledning för klubbens ungdomsledare. Trots detta har jag däremot aldrig känt att det som stod i Den Gula Tråden var något som ungdomsledarna följde och baserade sin verksamhet på.
Likadant anser jag det var med erfarenhetsubytet mellan ungdomsledare.
Det finns i en normal förening för lagidrotter en stor teknisk kompetens, tydliga ledarfärdigheter och
massor av erfarenheter från tidigare aktiva karriärer bland dagens ledare. Som ett exempel har vi idag
i Växjö HF ett stort antal ungdomsledare som själva spelat många säsonger i Elitserien, Allsvenskan
och div 1. Ledare som Marie Hansson, Anders Bengtsson, Pierre Svedberg, Anti Heinonen, Anders Altberg, Niklas Johannisson, Henrik Moberg, Ulf Tannerfalk, Pär Söderqvist etc.
Detta i kombination med ledare som har lång erfarenhet och utbildning av att träna och leda ungdomslag, såsom t.ex. Steven Moses och Björn Carlsson.
Trots tillgången till denna stora kunskapsbank så vill jag påstå att varje ungdomslag under min tid som ledare agerade helt utifrån sina egen handbolls filosofi utan någon som helst gemensam spelidé. Alla försökte uppfinna hjulet återigen, trots att vi hade ett stort antal kollegor som redan "gjort resan" och som utifrån detta hade mycket erfarenheter som vore värdefulla att få ta del av. Jag skulle bli förvånad om det inte är precis likadant även idag.
Det är onekligen så att lagen av denna anledning spretar betänkligt i hur de väljer att prioritera och att
lära sina adepter att spela handboll.
Att under en lördagseftermiddag se olika ungdomslag i föreningen spela försvarsspel är verkligen kontrastfyllt. Vissa lag spelar offensivt, andra defensivt. Vissa lag spelar kollektivt, andra helt individuellt. Vissa spelare har lärt sej grunderna och spelar slaviskt efter dessa, andra spelare har blivit upplärda att läsa spelet och har mer fria roller. Inget är fel, men det saknas en gemensam syn på hur klubben vill utveckla sina spelare.
Normalt är ledarna bäst att lära ut i grunder och individuell teknik i den position de själva en gång aktivt spelat i. Däremot har de flesta ledare brister i att lära ut individuell teknik i andra positioner.
På målvaktssidan ser man ofta att lagen tar hjälp av gamla målvakter för att få specialträning.
Men det borde förekomma ytterligare utbyte av erfarenheter och träningssupport även på andra positioner.
Erfarenheter från att lära ut individuell teknik och gemensamma spelkombinationer, fys-, kondition-
och spänstträning, att få tips om varierande träningsmoment etc allt detta finns det i massor, det är bara att ta vara på det.
Varför det saknas gemensamma plattformar för spelidéer, utveckling av teknik, fys och konditionsträning samt regelbundna erfarenhetsutbyten mellan lag och ledare i föreningar är svår att förstå. Här finnas en stor outnyttjad gratisreserv för klubbarna att utnyttja för att ytterligare förstärka de så viktiga ungdomsleden.
Jag hade idag tänkt vika ut mej kring den erfarenhet jag har från 8 år som ungdomsledare inom handbollen.
Under dessa år tränade och coachade jag ett flicklag i Växjö HF födda 1993-1995. Det jag kommer att lyfta fram nedan avser mina erfarenheter från denna tid.
Det pratas en hel del i olika klubbar att ha en klar spelidé som ska genomsyra alla lag i föreningen, från yngsta ungdomar upp till seniorlagen. Detta mycket för att underlätta stegen mellan i första hand äldsta ungdomslag till seniorlag. I Växjö HF hette denna spelidé under min tid som ledare - Den Gula Tråden.
Den Gula Tråden var för mej ett dokument som jag själv fick möjlighet att kommentera och tycka till om i samband med att detta upprättades. Det innehöll en hel del matnyttig vägledning för klubbens ungdomsledare. Trots detta har jag däremot aldrig känt att det som stod i Den Gula Tråden var något som ungdomsledarna följde och baserade sin verksamhet på.
Likadant anser jag det var med erfarenhetsubytet mellan ungdomsledare.
Det finns i en normal förening för lagidrotter en stor teknisk kompetens, tydliga ledarfärdigheter och
massor av erfarenheter från tidigare aktiva karriärer bland dagens ledare. Som ett exempel har vi idag
i Växjö HF ett stort antal ungdomsledare som själva spelat många säsonger i Elitserien, Allsvenskan
och div 1. Ledare som Marie Hansson, Anders Bengtsson, Pierre Svedberg, Anti Heinonen, Anders Altberg, Niklas Johannisson, Henrik Moberg, Ulf Tannerfalk, Pär Söderqvist etc.
Detta i kombination med ledare som har lång erfarenhet och utbildning av att träna och leda ungdomslag, såsom t.ex. Steven Moses och Björn Carlsson.
Trots tillgången till denna stora kunskapsbank så vill jag påstå att varje ungdomslag under min tid som ledare agerade helt utifrån sina egen handbolls filosofi utan någon som helst gemensam spelidé. Alla försökte uppfinna hjulet återigen, trots att vi hade ett stort antal kollegor som redan "gjort resan" och som utifrån detta hade mycket erfarenheter som vore värdefulla att få ta del av. Jag skulle bli förvånad om det inte är precis likadant även idag.
Det är onekligen så att lagen av denna anledning spretar betänkligt i hur de väljer att prioritera och att
lära sina adepter att spela handboll.
Att under en lördagseftermiddag se olika ungdomslag i föreningen spela försvarsspel är verkligen kontrastfyllt. Vissa lag spelar offensivt, andra defensivt. Vissa lag spelar kollektivt, andra helt individuellt. Vissa spelare har lärt sej grunderna och spelar slaviskt efter dessa, andra spelare har blivit upplärda att läsa spelet och har mer fria roller. Inget är fel, men det saknas en gemensam syn på hur klubben vill utveckla sina spelare.
Normalt är ledarna bäst att lära ut i grunder och individuell teknik i den position de själva en gång aktivt spelat i. Däremot har de flesta ledare brister i att lära ut individuell teknik i andra positioner.
På målvaktssidan ser man ofta att lagen tar hjälp av gamla målvakter för att få specialträning.
Men det borde förekomma ytterligare utbyte av erfarenheter och träningssupport även på andra positioner.
Erfarenheter från att lära ut individuell teknik och gemensamma spelkombinationer, fys-, kondition-
och spänstträning, att få tips om varierande träningsmoment etc allt detta finns det i massor, det är bara att ta vara på det.
Varför det saknas gemensamma plattformar för spelidéer, utveckling av teknik, fys och konditionsträning samt regelbundna erfarenhetsutbyten mellan lag och ledare i föreningar är svår att förstå. Här finnas en stor outnyttjad gratisreserv för klubbarna att utnyttja för att ytterligare förstärka de så viktiga ungdomsleden.
måndag 22 oktober 2012
Från kvarterslag till elitserien på fyra år, är det möjligt?
Vad är det som krävs för att få en kvartersförening att ta steget till att bli ett etablerat elitserielag?
Hur viktigt är det att ha pengar för spelarköp?
Räcker det med enstaka årgångar av bra ungdomslag för att nå hela vägen?
Vilken inverkan har styrelsen på möjligheten att lyckas
Vilken prioritet ska klubben sätta på rekrytering av ledar- och tränarbesättningen?
Ett par av många frågor som säkert de flesta klubbar ställer sej i sin ambition att avancera i seriesystemet. Frågor som alla är mycket intressanta och som jag därför tänkt belysa i dagens blogg.
Det som generellt behövs för att klara denna resa är i första hand personrelaterat. Det gäller således att aktivt arbeta för att rekrytera rätt personer till rätt uppdrag i klubben. Detta är så ofantligt mycket viktigare än allt annat i föreningslivet. Inte bara det viktigaste, även det som kräver mest insatser. Att som förening använda sin i kassan som ursäkt för uteblivna sportsliga framgångar är bara löjligt. Man kan komma riktigt, riktigt långt med ett målmedvetet och långsiktigt arbete. Samtidigt brukar sportsliga framgångar föda möjligheter till ökad ekonomi.
Till att börja med krävs en väl fungerande styrelse, en styrelse som enbart består av personer som brinner för föreningen. De styrelsemedlemmar som sitter i föreningen utan rätt engagemang och utan att vara beredda att sätta av tid för detta arbete, är direkt skadliga för styrelsearbetet. Se er om efter personer som redan har fullt upp, det är oftast där det finns kreativa, driftiga människor som får saker uträttade.
Styrelsen måste sätta ramar och mål för verksamheten. Ju tydligare dessa är och ju bättre kommunicerade de är i verksamheten desto större chans att nå framgång. Ju mindre framförhållning, planering och tydlighet desto mindre förståelse för de krav klubben ställer på föreningens olika medlemmar. Det är faktiskt styrelsens tydlighet som många gånger föder framgång.
- Vilka krav sätter vi på våra ledare avseende tekniskt kunnande, pedagogisk förmåga, satsning etc
- Vilka krav ställer vi på våra ungdomsspelare avsende träningsnärvaro, lotteriförsäljning, uppförande, kamratskap etc
- Vilka krav sätter vi på lagen avseende medverkan i turneringar, antal träningstillfällen, teknisk utveckling etc
- Vilka krav ställer vi på seniorspelare avseende satsning, mat, sömn, förberedelser, uppbyggnadsträning etc
En fungerande ungdomsverksamhet är mycket viktigare än att ha en skattkista för spelarköp. Se på föreningar som lyckats; Sävehof, Guif, Skövde, Lugi, Kristianstad och Ystad - alla dessa har år efter år ungdomslag allra längst fram när Ungdoms-SM ska avgöras. Då räcker det inte med en eller ett fåtal årskullar med framgång. Nej, det krävs att varje årskull producerar minst två spelate med en kaliber tillräcklig för att förstärka en a-lags trupp. Detta i sin tur kräver långsiktigt arbete med ungdomsverksamheten i fokus.
Lägg stort fokus på att rekrytera kompetenta ungdomsledare. I princip gäller det att värva två ungdomsledare per säsong. Detta förutsätter dock att föreningen samtidigt underhåller och visar uppskattning till de ledare som redan finns i föreningen så att dessa stannar kvar tills dess det egna laget till slut blivit överåriga.
Se till att få alla i föreningen att dra åt samma håll. Jag kommer åter tillbala till tydlighet. Har man i föreningen säkerställt att frågor som medlems-&träningsavgift, lotteri & newbodyförsäljning, spelar-& ledarkontrakt, materialanskaffning etc är fastställda, åtgärdade och kommunicerade när säsongen drar igång så undviker klubben med säkerhet 95% av alla friktioner som annars uppstår under säsongen. Det är tyvärr en omöjlighet att få med sej spelare, föräldrar och ledare då säsongen år efter år alltid börjar med att alla dessa frågor är ouppklarade.
Jag gör inte anspråk på att dessa åtgärder på något vis är heltäckande. Inte heller att om dessa följs till punkt och pricka så når klubben elitnivå. Dock kan jag garantera att ni uppnår en förening som präglas av vilja att bidra samt förståelse och engagemang när icke planerade åtgärder måste vidtas.
Hur viktigt är det att ha pengar för spelarköp?
Räcker det med enstaka årgångar av bra ungdomslag för att nå hela vägen?
Vilken inverkan har styrelsen på möjligheten att lyckas
Vilken prioritet ska klubben sätta på rekrytering av ledar- och tränarbesättningen?
Ett par av många frågor som säkert de flesta klubbar ställer sej i sin ambition att avancera i seriesystemet. Frågor som alla är mycket intressanta och som jag därför tänkt belysa i dagens blogg.
Det som generellt behövs för att klara denna resa är i första hand personrelaterat. Det gäller således att aktivt arbeta för att rekrytera rätt personer till rätt uppdrag i klubben. Detta är så ofantligt mycket viktigare än allt annat i föreningslivet. Inte bara det viktigaste, även det som kräver mest insatser. Att som förening använda sin i kassan som ursäkt för uteblivna sportsliga framgångar är bara löjligt. Man kan komma riktigt, riktigt långt med ett målmedvetet och långsiktigt arbete. Samtidigt brukar sportsliga framgångar föda möjligheter till ökad ekonomi.
Till att börja med krävs en väl fungerande styrelse, en styrelse som enbart består av personer som brinner för föreningen. De styrelsemedlemmar som sitter i föreningen utan rätt engagemang och utan att vara beredda att sätta av tid för detta arbete, är direkt skadliga för styrelsearbetet. Se er om efter personer som redan har fullt upp, det är oftast där det finns kreativa, driftiga människor som får saker uträttade.
Styrelsen måste sätta ramar och mål för verksamheten. Ju tydligare dessa är och ju bättre kommunicerade de är i verksamheten desto större chans att nå framgång. Ju mindre framförhållning, planering och tydlighet desto mindre förståelse för de krav klubben ställer på föreningens olika medlemmar. Det är faktiskt styrelsens tydlighet som många gånger föder framgång.
- Vilka krav sätter vi på våra ledare avseende tekniskt kunnande, pedagogisk förmåga, satsning etc
- Vilka krav ställer vi på våra ungdomsspelare avsende träningsnärvaro, lotteriförsäljning, uppförande, kamratskap etc
- Vilka krav sätter vi på lagen avseende medverkan i turneringar, antal träningstillfällen, teknisk utveckling etc
- Vilka krav ställer vi på seniorspelare avseende satsning, mat, sömn, förberedelser, uppbyggnadsträning etc
En fungerande ungdomsverksamhet är mycket viktigare än att ha en skattkista för spelarköp. Se på föreningar som lyckats; Sävehof, Guif, Skövde, Lugi, Kristianstad och Ystad - alla dessa har år efter år ungdomslag allra längst fram när Ungdoms-SM ska avgöras. Då räcker det inte med en eller ett fåtal årskullar med framgång. Nej, det krävs att varje årskull producerar minst två spelate med en kaliber tillräcklig för att förstärka en a-lags trupp. Detta i sin tur kräver långsiktigt arbete med ungdomsverksamheten i fokus.
Lägg stort fokus på att rekrytera kompetenta ungdomsledare. I princip gäller det att värva två ungdomsledare per säsong. Detta förutsätter dock att föreningen samtidigt underhåller och visar uppskattning till de ledare som redan finns i föreningen så att dessa stannar kvar tills dess det egna laget till slut blivit överåriga.
Se till att få alla i föreningen att dra åt samma håll. Jag kommer åter tillbala till tydlighet. Har man i föreningen säkerställt att frågor som medlems-&träningsavgift, lotteri & newbodyförsäljning, spelar-& ledarkontrakt, materialanskaffning etc är fastställda, åtgärdade och kommunicerade när säsongen drar igång så undviker klubben med säkerhet 95% av alla friktioner som annars uppstår under säsongen. Det är tyvärr en omöjlighet att få med sej spelare, föräldrar och ledare då säsongen år efter år alltid börjar med att alla dessa frågor är ouppklarade.
Jag gör inte anspråk på att dessa åtgärder på något vis är heltäckande. Inte heller att om dessa följs till punkt och pricka så når klubben elitnivå. Dock kan jag garantera att ni uppnår en förening som präglas av vilja att bidra samt förståelse och engagemang när icke planerade åtgärder måste vidtas.
söndag 21 oktober 2012
Hur vänder man en negativ trend?
Som jag lyft fram i tidigare bloggar, så anser jag att det är först när ett lag ställs inför motgångar i form av skador, smärtsamma förluster och längre formsvackor som ett lag verkligen riktigt sätts på prov. Så länge man har framgångar och alla får vara skadefria är det däremot " A piece of cake" att leda och att ingå i ett lag.
Det är vidare från motgångar som framtida framgångar växer fram. Att lära sej hantera och tillsammans gå ur motgångar kittar samman hela enheten ytterligare.
Att se Liverpool FC slå Reading igår visar på ett lag med dessa egenskaper.
De har haft sin sämsta ligainledning på kanske 30 år. Detta med en helt ny ledare och med en enorm press från klubb, supportrar och ägare att efter en mindre lyckad fjolårssäsong återigen lyckas.
Trots den minst sagt mediokra inledningen har jag stora förhoppningar på att Liverpool kommer att lyckas. Detta mycket tack vare Brendan Rogers (deras nya ledare), Jamie Carragher pch Steven Gerrard ( två spelare jag högaktar för deras ledaregenskaper). Det jag såg igår visade inget av ett lag i motgång. De visade istället upp en vilja, ett fokus och en beslutsamhet värdig ett vinnarlag.
Efter att följt en nyproducerad dokumentär om Liverpool FC har jag tagit Mr Rodgers till mitt hjärta.
A true leader. En personlighet som förstår och betonar vikten att lägga energi på rätt saker. En ledare som håller ihop och kittar samman trupperna när det blåser som mest. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Brendan nu ges möjligheter att bygga upp laget, kollektivet och individualisterna under en längre tid.
Sedan har vi förstås Steven Gerrard - en spelare och ledare som har helt unika egenskaper. För mej den ultimata spelaren att ha i ett lag. Med 11 st Steven Gerrard skulle t.o.m. undertecknad ta ligaguld med laget. Han besitter mer karisma, pondus och fighting spirit än någon annan nu aktiv lagspelare. Att han kompletterar detta med en teknik som är enastående gör honom just -unik.
De egenskaper som kännetecknar en stor spelare förstärks under motgångar. Det är då dessa ledare så tydligt stiger fram och genom sitt eget agerande får skutan att vända.
Jag syftar bl.a. på
- att fortsätta och kanske tom öka dialogen inom gruppen, och kanske speciellt med tränarna. Det värsta som finns är när man under motgång får en tyst grupp, som slutar att kommunicera.
- att gå till sej själv först för att fundera ut vad man själv kan bidra med för att öka lagets slagkraft. Det är så ofta man ser och hör spelare som hittar fel på andra spelare och ledare i laget för att flytta fokus från sina egna tillkortakommanden. Mr Kennedy, USAs president på 60-talet, myntade en gång det klassiska citatet " Don't ask what America could do for you, ask what you could do for America". Ett citat som i allra högsta grad även gäller inom idrotten.
- att vara observant på medspelares goda insatser och lyfta fram dessa både genom en klapp på axeln, ett sms efter träningen eller genom beröm i gruppen. Beröm som känns berättigat är den bästa av mediciner.
- att vara konstruktiv, ej destruktiv. Att konstatera brister i all ära. Men det är först när man är konstruktiv och finner lösningar som resultat uppnås och gruppen utvecklas.
- att minimera energikrävande uttalanden och ageranden. När det går tungt är det lätt att uttalanden och ageranden som normalt kan anses bagatellartade förstoras upp och suger energi från såväl enskilda spelare som hela gruppen.
Hur ser det ut i ert lag?
Är ni ett lag även i motgång?
Har ni någon/några Gerrard i ert lag?
Det är vidare från motgångar som framtida framgångar växer fram. Att lära sej hantera och tillsammans gå ur motgångar kittar samman hela enheten ytterligare.
Att se Liverpool FC slå Reading igår visar på ett lag med dessa egenskaper.
De har haft sin sämsta ligainledning på kanske 30 år. Detta med en helt ny ledare och med en enorm press från klubb, supportrar och ägare att efter en mindre lyckad fjolårssäsong återigen lyckas.
Trots den minst sagt mediokra inledningen har jag stora förhoppningar på att Liverpool kommer att lyckas. Detta mycket tack vare Brendan Rogers (deras nya ledare), Jamie Carragher pch Steven Gerrard ( två spelare jag högaktar för deras ledaregenskaper). Det jag såg igår visade inget av ett lag i motgång. De visade istället upp en vilja, ett fokus och en beslutsamhet värdig ett vinnarlag.
Efter att följt en nyproducerad dokumentär om Liverpool FC har jag tagit Mr Rodgers till mitt hjärta.
A true leader. En personlighet som förstår och betonar vikten att lägga energi på rätt saker. En ledare som håller ihop och kittar samman trupperna när det blåser som mest. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Brendan nu ges möjligheter att bygga upp laget, kollektivet och individualisterna under en längre tid.
Sedan har vi förstås Steven Gerrard - en spelare och ledare som har helt unika egenskaper. För mej den ultimata spelaren att ha i ett lag. Med 11 st Steven Gerrard skulle t.o.m. undertecknad ta ligaguld med laget. Han besitter mer karisma, pondus och fighting spirit än någon annan nu aktiv lagspelare. Att han kompletterar detta med en teknik som är enastående gör honom just -unik.
De egenskaper som kännetecknar en stor spelare förstärks under motgångar. Det är då dessa ledare så tydligt stiger fram och genom sitt eget agerande får skutan att vända.
Jag syftar bl.a. på
- att fortsätta och kanske tom öka dialogen inom gruppen, och kanske speciellt med tränarna. Det värsta som finns är när man under motgång får en tyst grupp, som slutar att kommunicera.
- att gå till sej själv först för att fundera ut vad man själv kan bidra med för att öka lagets slagkraft. Det är så ofta man ser och hör spelare som hittar fel på andra spelare och ledare i laget för att flytta fokus från sina egna tillkortakommanden. Mr Kennedy, USAs president på 60-talet, myntade en gång det klassiska citatet " Don't ask what America could do for you, ask what you could do for America". Ett citat som i allra högsta grad även gäller inom idrotten.
- att vara observant på medspelares goda insatser och lyfta fram dessa både genom en klapp på axeln, ett sms efter träningen eller genom beröm i gruppen. Beröm som känns berättigat är den bästa av mediciner.
- att vara konstruktiv, ej destruktiv. Att konstatera brister i all ära. Men det är först när man är konstruktiv och finner lösningar som resultat uppnås och gruppen utvecklas.
- att minimera energikrävande uttalanden och ageranden. När det går tungt är det lätt att uttalanden och ageranden som normalt kan anses bagatellartade förstoras upp och suger energi från såväl enskilda spelare som hela gruppen.
Hur ser det ut i ert lag?
Är ni ett lag även i motgång?
Har ni någon/några Gerrard i ert lag?
lördag 20 oktober 2012
Positiv inställning - it ain't over until the fat lady sings
Ibland kan det faktiskt vara bra och utvecklande att stanna upp och fundera i termerna " Hur är jag egentligen som ledare, och vad kan jag förbättra".
Själv har jag aldrig behövt stanna upp. Inte för jag varit förskonad från brister som ledare, utan för att feedbacken har varit kontinuerlig och omedelbar under alla år som ledare. På hemmaplan har jag ju haft två adepter och en "biträdande coach" som vid otaliga middagar efter matcher och träningar gett mej all önskad (och oönskad) feedback. Men för alla er som inte har denna kanal av återkopplingar, kan det vara bra att ibland reflektera över hur ni själva och andra uppfattar ert ledarskap. Precis som för spelare kan man lära sej mycket av den feedback som direkt eller indirekt kontinuerligt delas ut. Det är lätt att hitta ursäkter och slå på försvarsmekanismer för att hitta svar på kritik från t.ex. spelare, men de ledare som istället analyserar kritik och gör något av den, är oftast de som utvecklas till stora ledare.
Tittar jag tillbaka på min egen tid som ledare så är det speciellt en sak som jag både direkt och indirekt fick feedback om. Nämligen att jag kunde ge upp slaget innan matchen var över. En brist som jag ibland kommer på mej själv att fortfarande ha.
När matchen blåses igång lämnar man som ledare över genomförandet av taktik, inställning och krigarmentalitet till spelarna på planen. På planen är det bara spelarna som kan agera. Men uppträdandet på bänken, vilka signaler man skickar till spelare kan faktiskt få en helt avgörande betydelse för matchutgången. Just egenskapen att kunna skicka signaler, verbalt och gestikulerande, såsom "jag tror på oss" , "detta vänder vi" , " vi är bättre än dom" är oerhört viktigt som coach. Dessa signaler måste dock vara trovärdiga, annars blir de snabbt genomskådade och effekten uteblir.
Senast i den gångna veckan fick jag se att många med mej "lider" av samma fenomen, vilket på sätt och vis känns bra. Det jag avser var de reaktioner jag såg under matchen mellan Tyskland och Sverige under vilken jag satt uppkopplad mot Facebook under hela matchen. Kommentarerna från vänner visade på att ett stort antal FB-are sågade Sverige, spelare såväl som ledare, längs med fotknölarna efter första halvlek. Andra skrev om att byta kanal för att slippa eländet. Lyckligtvis fanns även de som skickade andra signaler, jag tänker då på ledare närmst det svenska laget. Det gladde mej oerhört att Zlatan tydligen var en av dessa ledargestalter, som i halvlek skickat signaler till sina medspelare att " vi kan bättre", " det är för tidigt att ge upp", " jag tror vi kan vända".
En ledare som besitter förmågan att skicka trovärdiga signaler om att allt är möjligt är Manchester Uniteds ledare, Alex Fergusson. Det ger jag honom full kredit för, i övrigt står han långt ifrån överst på min lista över sympatiska ledare. Men säga vad man vill om mannen, förmågan att göra det omöjliga möjligt besitter han.
Så till alla er ledare därute, se till att ert lag leder " When the fat lady starts singing"
Själv har jag aldrig behövt stanna upp. Inte för jag varit förskonad från brister som ledare, utan för att feedbacken har varit kontinuerlig och omedelbar under alla år som ledare. På hemmaplan har jag ju haft två adepter och en "biträdande coach" som vid otaliga middagar efter matcher och träningar gett mej all önskad (och oönskad) feedback. Men för alla er som inte har denna kanal av återkopplingar, kan det vara bra att ibland reflektera över hur ni själva och andra uppfattar ert ledarskap. Precis som för spelare kan man lära sej mycket av den feedback som direkt eller indirekt kontinuerligt delas ut. Det är lätt att hitta ursäkter och slå på försvarsmekanismer för att hitta svar på kritik från t.ex. spelare, men de ledare som istället analyserar kritik och gör något av den, är oftast de som utvecklas till stora ledare.
Tittar jag tillbaka på min egen tid som ledare så är det speciellt en sak som jag både direkt och indirekt fick feedback om. Nämligen att jag kunde ge upp slaget innan matchen var över. En brist som jag ibland kommer på mej själv att fortfarande ha.
När matchen blåses igång lämnar man som ledare över genomförandet av taktik, inställning och krigarmentalitet till spelarna på planen. På planen är det bara spelarna som kan agera. Men uppträdandet på bänken, vilka signaler man skickar till spelare kan faktiskt få en helt avgörande betydelse för matchutgången. Just egenskapen att kunna skicka signaler, verbalt och gestikulerande, såsom "jag tror på oss" , "detta vänder vi" , " vi är bättre än dom" är oerhört viktigt som coach. Dessa signaler måste dock vara trovärdiga, annars blir de snabbt genomskådade och effekten uteblir.
Senast i den gångna veckan fick jag se att många med mej "lider" av samma fenomen, vilket på sätt och vis känns bra. Det jag avser var de reaktioner jag såg under matchen mellan Tyskland och Sverige under vilken jag satt uppkopplad mot Facebook under hela matchen. Kommentarerna från vänner visade på att ett stort antal FB-are sågade Sverige, spelare såväl som ledare, längs med fotknölarna efter första halvlek. Andra skrev om att byta kanal för att slippa eländet. Lyckligtvis fanns även de som skickade andra signaler, jag tänker då på ledare närmst det svenska laget. Det gladde mej oerhört att Zlatan tydligen var en av dessa ledargestalter, som i halvlek skickat signaler till sina medspelare att " vi kan bättre", " det är för tidigt att ge upp", " jag tror vi kan vända".
En ledare som besitter förmågan att skicka trovärdiga signaler om att allt är möjligt är Manchester Uniteds ledare, Alex Fergusson. Det ger jag honom full kredit för, i övrigt står han långt ifrån överst på min lista över sympatiska ledare. Men säga vad man vill om mannen, förmågan att göra det omöjliga möjligt besitter han.
Så till alla er ledare därute, se till att ert lag leder " When the fat lady starts singing"
onsdag 17 oktober 2012
Växjö HF 2013 - Damlagets år?
Visst är jag part i målet. Mitt hjärta klappar starkare för damlaget än något annat lag, även om jag givetvis hoppas på framgång för samtliga lag i föreningen. Inte bara för att jag har mina två döttrar i laget, inte bara för att flera av mina tidigare adeptrar från Flickor 93 och från tidigare damlagsuppsättning oxå är i truppen, utan mycket för att Damlaget under många, många år fått spela andrafiolen i klubben. I år spelar damerna däremot i division 1, medan herrarna håller till två divisioner längre ner. Av just denna anledning tänkte jag idag skriva om mina tankar kring årets upplaga av Växjö HFs damlag.
Tränar- och ledarteam.
Jag bestämde mej efter fjolårssäsongen att det nu var dags att helt lämna över ansvaret till ett nytt ledarteam. Inför fjolåret hade jag redan lämnat huvudansvaret och var då enbart med som support till Henna. Ny för i år är Anders Roos, i övrigt är både Henna och Denis kvar på ledarsidan.
Under säsongsupptakten har jag varit nyfiken på hur ledarna tänkt sej driva årets upplaga av Damlaget, vilket gjort att min "träningsnärvaro" varit mycket högre än vad som först var tanken. Det jag hitintills sett och hört har varit odelat positivt. Anders inträde har kompletterat Hennas och Denis egenskaper på ett alldeles förträffligt sätt. Jag tycker årets ledarkonstellation är en bra mix av kompetens, entusiasm och postivism. Det jag ser är ett harmoniskt gäng som skrattar tillsammans och tar konkurrensen om platserna på ett positivt sätt. Det faktum att Anders lägger mycket tid på individuella samtal och individuell utveckling har, vad jag hört, enbart mottagits positivt. Jag är säker på att utvecklingen genom deras ledarskap kommer fortsätta att utvecklas.
Spelarmaterial.
Inför säsongen var jag personligen orolig för laget. Flera spelare som ifjol spelade förstafiolen bestämde sej för att sluta med handbollen. Andra spelare som var ordinarie ifjol har av olika anledningar inte bedrivit den sommarträning som är viktig för att bevara och utveckla en fysik och kondition som behövs för att spela i division ett. Till på köpet så fick vi nej från samtliga spelare som klubben försökte sej på att värva inför säsongen. Därav min oro.
Till min stora glädje såg jag dock andra spelare som slet i gymmet, alltid deltog i löppassen på Teleborg och som jag vet dessutom körde individuella pass. Spelare som idag också får sin välförtjänta belöning.
Men träningsmatcherna stillade inte min oro. Jag tyckte damlagets första träningsmatcher visade sådana brister att det skulle bli svårt att rätta till innan säsongen började.
Men nu, två matcher in på säsongen, tycker jag mej se en annan fart, beslutsamhet och vinnarmentalitet på såväl träning som på match. Jättekul!
Jag ser vidare individuella spelare som i år utvecklats enormt, både tekniskt och taktiskt, men framförallt fysiskt. Spelare som om de får vara friska kan vara skillnaden mellan en topp- och en mittenplacering.
Jag ser också en sund men tuff konkurrens på samtliga positioner, och när våra "slow starters" är tillbaka på allvar, så har vi med säkerhet den bredaste truppen i serien.
Dessutom har damlaget fått ett jätteförvärv i Frida Andersson. Vi som följt damlagets träningar har sett vilken potential Frida har och vilken kapacitet hon tillför både i det defensiva och det offensiva spelet. Att sedan Hanna Holgersson åter bestämt sej för att satsa bidrar till ytterligare konkurrens, spets och kraft.
Sammantaget tror jag, från att ha varit orolig, numera att årets spelarupplaga har stora möjligheter att vara med och kriga om en riktigt bra placering.
Motstånd.
Årets serieöppning för damlaget är riktigt, riktigt tuff. Den innehåller bl.a. bortamatcher mot tre av förhandsfavoriterna inom de fyra första spelomgångarna. Kan Växjö HF komma ur dessa matcher på ett bra sätt så öppnar sej möjligheter som känns kittlande. Efter att ha studerat resultat och målskyttar under de första tre omgångarna så tror jag faktiskt att serien är helt öppen. Vissa lag har visat sej mindre slagkraftiga än under fjolåret.
Även i år kommer matchningen av reservlagen till H43/Lundagård, Lugi, OV Vikings och Eslöv få en avgörande betydelse för utgången av serien. Det vi med säkerhet vet är att samtliga av dessa elitlag kommer att göra allt för att undvika en degradering av sitt reservlag när det börjar dra ihop sej.
U-lag.
En av de saker som jag värnade om mest inför min sejour som A-lagstränare var att få ett fungerande u-lag. Ska föreningen på sikt försöka etablera sej högre upp i seriesystemet så krävs en bredd i spelartruppen. De spelare som ligger på gränsen till A-laget måste då få matchtid för att utvecklas. Utan ett fungerande u-lag så är en a-lagssatsning mycket kortsiktig. Jag hoppas därför innerligt att Växjö HF jobbar med att få ihop en riktigt bra lösning för årets u-lag, vilket jag idag inte tycker att det finns.
Framtid.
Högskolan i Växjö har visat sej vara en god rekryteringskälla för Växjö HF. Vi har genom högskolan de senaste säsongerna fått nyförvärv i bl.a. Rebecka Franzen, Amanda Hagberg, Amanda Åhman och Frida Andersson. Spelare som idag alla är viktiga pjäser i damlaget. Detta gör att hoppet lever om en god framtid för ett damlag i Växjö. Å andra sidan är det troligt att vi på sikt tvingas släppa vissa av våra lovande ungdomar p.g.a. att de snart ska in på universitet och högskolor runt om i riket. Tyvärr erbjuder högskolan i Växjö inte ett så stort utbud av utbildningar så att vi alltid kan hålla våra unga i stan. Av denna anledning är det viktigt att även säkerställa en viss återväxt från de egna leden.
Klubbens ambitioner och förutsättningar
Den andra rekryteringskällan är förstås vår interna spelarutbildning. När vi blickar på klubbens ungdomsverksamhet så kommer säkerligen de äldre tjejlagen bidra med någon/några representanter till morgondagens damlag. Dessvärre inte i tillräcklig omfattning för att hålla Växjö HF kvar i division 1 alternativt att aspirera på allsvenskan. Nä, här behövs förändring i klubbens ungdomssatsning på tjejsidan. Växjö HF vad gör ni åt detta?
Veckan spelare
Med en helt egen blogg tar jag mej idag friheten att införa ett nytt, återkommande tema. Nämligen att utse en spelare som under den senaste tiden glatt undertecknad med någon god egenskap.
Först ut är Julia Eriksson från damlaget.
Julia tycker jag har under inledningen av säsongen visat på en vilja och inställning såväl i styrkelokalen som i NCC-arena som gör mej glad. En inställning som smittar av sej på andra spelare och som höjer tempen från träningslunk till matchsatsning. Grattis till utnämningen Julia!!
Tillbaka till dagens damlag.
Imorgon väntar en tuff bortamatch.
Vinst här och det kan bli en riktigt trevlig höst. Lycka till tjejer!!
/ Skåningen
Tränar- och ledarteam.
Jag bestämde mej efter fjolårssäsongen att det nu var dags att helt lämna över ansvaret till ett nytt ledarteam. Inför fjolåret hade jag redan lämnat huvudansvaret och var då enbart med som support till Henna. Ny för i år är Anders Roos, i övrigt är både Henna och Denis kvar på ledarsidan.
Under säsongsupptakten har jag varit nyfiken på hur ledarna tänkt sej driva årets upplaga av Damlaget, vilket gjort att min "träningsnärvaro" varit mycket högre än vad som först var tanken. Det jag hitintills sett och hört har varit odelat positivt. Anders inträde har kompletterat Hennas och Denis egenskaper på ett alldeles förträffligt sätt. Jag tycker årets ledarkonstellation är en bra mix av kompetens, entusiasm och postivism. Det jag ser är ett harmoniskt gäng som skrattar tillsammans och tar konkurrensen om platserna på ett positivt sätt. Det faktum att Anders lägger mycket tid på individuella samtal och individuell utveckling har, vad jag hört, enbart mottagits positivt. Jag är säker på att utvecklingen genom deras ledarskap kommer fortsätta att utvecklas.
Spelarmaterial.
Inför säsongen var jag personligen orolig för laget. Flera spelare som ifjol spelade förstafiolen bestämde sej för att sluta med handbollen. Andra spelare som var ordinarie ifjol har av olika anledningar inte bedrivit den sommarträning som är viktig för att bevara och utveckla en fysik och kondition som behövs för att spela i division ett. Till på köpet så fick vi nej från samtliga spelare som klubben försökte sej på att värva inför säsongen. Därav min oro.
Till min stora glädje såg jag dock andra spelare som slet i gymmet, alltid deltog i löppassen på Teleborg och som jag vet dessutom körde individuella pass. Spelare som idag också får sin välförtjänta belöning.
Men träningsmatcherna stillade inte min oro. Jag tyckte damlagets första träningsmatcher visade sådana brister att det skulle bli svårt att rätta till innan säsongen började.
Men nu, två matcher in på säsongen, tycker jag mej se en annan fart, beslutsamhet och vinnarmentalitet på såväl träning som på match. Jättekul!
Jag ser vidare individuella spelare som i år utvecklats enormt, både tekniskt och taktiskt, men framförallt fysiskt. Spelare som om de får vara friska kan vara skillnaden mellan en topp- och en mittenplacering.
Jag ser också en sund men tuff konkurrens på samtliga positioner, och när våra "slow starters" är tillbaka på allvar, så har vi med säkerhet den bredaste truppen i serien.
Dessutom har damlaget fått ett jätteförvärv i Frida Andersson. Vi som följt damlagets träningar har sett vilken potential Frida har och vilken kapacitet hon tillför både i det defensiva och det offensiva spelet. Att sedan Hanna Holgersson åter bestämt sej för att satsa bidrar till ytterligare konkurrens, spets och kraft.
Sammantaget tror jag, från att ha varit orolig, numera att årets spelarupplaga har stora möjligheter att vara med och kriga om en riktigt bra placering.
Motstånd.
Årets serieöppning för damlaget är riktigt, riktigt tuff. Den innehåller bl.a. bortamatcher mot tre av förhandsfavoriterna inom de fyra första spelomgångarna. Kan Växjö HF komma ur dessa matcher på ett bra sätt så öppnar sej möjligheter som känns kittlande. Efter att ha studerat resultat och målskyttar under de första tre omgångarna så tror jag faktiskt att serien är helt öppen. Vissa lag har visat sej mindre slagkraftiga än under fjolåret.
Även i år kommer matchningen av reservlagen till H43/Lundagård, Lugi, OV Vikings och Eslöv få en avgörande betydelse för utgången av serien. Det vi med säkerhet vet är att samtliga av dessa elitlag kommer att göra allt för att undvika en degradering av sitt reservlag när det börjar dra ihop sej.
U-lag.
En av de saker som jag värnade om mest inför min sejour som A-lagstränare var att få ett fungerande u-lag. Ska föreningen på sikt försöka etablera sej högre upp i seriesystemet så krävs en bredd i spelartruppen. De spelare som ligger på gränsen till A-laget måste då få matchtid för att utvecklas. Utan ett fungerande u-lag så är en a-lagssatsning mycket kortsiktig. Jag hoppas därför innerligt att Växjö HF jobbar med att få ihop en riktigt bra lösning för årets u-lag, vilket jag idag inte tycker att det finns.
Framtid.
Högskolan i Växjö har visat sej vara en god rekryteringskälla för Växjö HF. Vi har genom högskolan de senaste säsongerna fått nyförvärv i bl.a. Rebecka Franzen, Amanda Hagberg, Amanda Åhman och Frida Andersson. Spelare som idag alla är viktiga pjäser i damlaget. Detta gör att hoppet lever om en god framtid för ett damlag i Växjö. Å andra sidan är det troligt att vi på sikt tvingas släppa vissa av våra lovande ungdomar p.g.a. att de snart ska in på universitet och högskolor runt om i riket. Tyvärr erbjuder högskolan i Växjö inte ett så stort utbud av utbildningar så att vi alltid kan hålla våra unga i stan. Av denna anledning är det viktigt att även säkerställa en viss återväxt från de egna leden.
Klubbens ambitioner och förutsättningar
Den andra rekryteringskällan är förstås vår interna spelarutbildning. När vi blickar på klubbens ungdomsverksamhet så kommer säkerligen de äldre tjejlagen bidra med någon/några representanter till morgondagens damlag. Dessvärre inte i tillräcklig omfattning för att hålla Växjö HF kvar i division 1 alternativt att aspirera på allsvenskan. Nä, här behövs förändring i klubbens ungdomssatsning på tjejsidan. Växjö HF vad gör ni åt detta?
Veckan spelare
Med en helt egen blogg tar jag mej idag friheten att införa ett nytt, återkommande tema. Nämligen att utse en spelare som under den senaste tiden glatt undertecknad med någon god egenskap.
Först ut är Julia Eriksson från damlaget.
Julia tycker jag har under inledningen av säsongen visat på en vilja och inställning såväl i styrkelokalen som i NCC-arena som gör mej glad. En inställning som smittar av sej på andra spelare och som höjer tempen från träningslunk till matchsatsning. Grattis till utnämningen Julia!!
Tillbaka till dagens damlag.
Imorgon väntar en tuff bortamatch.
Vinst här och det kan bli en riktigt trevlig höst. Lycka till tjejer!!
/ Skåningen
tisdag 16 oktober 2012
Föreningen vs det egna laget
Ibland hamnar ledare i konflikt mellan att ge support för föreningens bästa alternativt till det egna lagets bästa. Ja så är det faktiskt. Som tur är så finns det alltid en pragmatisk lösning som innebär att både lag och förening oftast kan gå ur dessa konflikter som vinnare.
Men det sätter krav på ledaren att just finna den gyllene medelvägen.
Vissa ledare gör detta alldeles förträffligt, andra tyvärr inte lika bra.
Visst en ledare ska alltid stå upp för sitt lag. Det kan t.ex. vara att se till så att fördelning av träningstider och tilldelning av bollar i relation till andra ungdomslag sker rättvist, men det kan även vara i relation till klubbens styrelse avseende krav om framförhållning av kringaktiviteter, bidrag till avslutningsturneringar etc. Det gäller att se om sitt hus så att laget får rättvisa förutsättningar i förhållande till andra lag i föreningen och även till andra, alternativa idrotter.
Men, en god ledare behöver också stå upp för klubben, både mot föräldrar och spelare.
Idrott är inte gratis att bedriva. Detta bygger på mycket ideellt arbete och support från bl.a. föräldrar.
Det som ibland gör mej besviken är när ledare kategoriskt bara kräver förmåner för egna laget, men som i olika sammanhang inte är beredd att ge tillbaka. Här kommer ett axplock av vad man som ledare bör tänka på
a) Visa intresse för andra lag i föreningen. Om du vill ha support från andra lag vid t.ex. eget SM spel bör du självklart vara beredd att själva ge support när andra lag har viktiga matcher.
b) Visa klubbkänsla vid turneringsspel. Här är det självklart att ledare i mesta möjliga mån uppmuntrar alla ungdomslag att samordna logi, aktiviteter osv. Vi åker och stöttar varandra under matcher , vi bor tillsammans och ger varandra en klapp på axeln mellan matchdagar.
c) Att införa obligatorisk närvaro vid kringaktiviteter. Detta är lika mycket teambildning som tränings- och matchnärvaro.
d) Ödmjukhet. Delar man träningsmaterial med annat ungdomslag, då gäller det också att respektera detta och göra avstämningar i god tid om material ska användas utanför ordinarie tider.
e) Vid sportsliga framgångar - håll fötterna på jorden! Då blir det ännu viktigare att visa andra lag uppmärksamhet, att vara med på gemensamma aktiviteter på turneringar osv.
Jag är säker på att ju mer man bjuder på sej själv, ju mer bjuder klubb, övriga lag och spelare tillbaka.
måndag 15 oktober 2012
Idrottspsykologi - få laget att flyga
Den enskilt största kicken jag upplevt som tränare för ett ungdomslag är när laget fullt ut svarar på ett pep-talk där man satsat fullt ut. Det är dock svårt, om inte omöjligt, att som coach gång efter annan uppnå den känsla som jag nu försöker beskriva. Därför valde jag att endast gå all-in i matcher som verkligen var betydelsefulla. Det rörde sej om turneringar där vi spelat om finalplatser, seriefinaler mot Hästö och på stranden i Åhus när vi under 10 minuter skulle plocka fram det mesta vi hade.
Jag är säker på att många ungdomsledare fått uppleva samma känsla som jag nedan kommer att försöka återge, men lika säkert inte alla.
Mina tre absoluta höjdpunkter vad gäller att genom pep-talk plocka fram 100% av laget är
- Hallbybollen 2009, när Flickor 93 gick obesegrade genom turneringen efter full tid, men där vi förlorade finalen i förlängning
- Steg 4 i SM med Flickor 93 år 2010, när vi på hemmaplan försökte kvalificera oss till Steg 5.
- I Rödspätte Cup år 2009 när jag fick erbjudandet att coacha Pojkar 90.
I Hallbybollen 2009 mötte vi såväl i kvarts- som semi- och final lag som vi normalt inte skulle rå på.
Men vi byggde under turneringen upp en tro på oss själva som var elektriskt laddad. Känslan att se in i ögonen på 14 tjejer, där inga ord behövde uttalas, inga knuffar utdelas, endast ögonkontakten förmedlade en tro, en vilja och en beslutsamhet som var fantastisk. Det var en känsla som gav mej gåshud. Jag visste redan i omklädningsrummet inför semifinalen, på den responsen tjejerna gav, att vi går hela vägen.
Inför SM Steg 4 i Växjö var vi ordentligt nederlagstippade. Vi skulle bl.a. möta Lundagård som hade två lag, födda 93 och födda 94, som vi aldrig tidigare hade vunnit över. Inför SM spelet i Växjö hade de valt att mixa dessa båda lag och mönstra starkast möjliga mix. Vi skulle möta Backa, Sveriges klart bästa 94-lag och ett par andra topprankade lag. Jag har under mina år som ungdomsledare inte någon annan gång lagt så mycket tid på ett enskilt moment som jag då gjorde på just att bygga upp tron och självförtroendet på enskilda spelare samt på kollektivet. Detta samtidigt som jag inte fick bygga upp någon form av press på laget. Det var fortfarande "Vi ska göra vårt bästa, alla som ser på ska se ett gäng fighters som inte slutar krigar från efter slutsignalen. Sen får vi ser hur långt det räcker". Även om vi föll på målsnöret så hade jag en oerhörd känsla av stolthet, maximal utdelning och glädje. Känslan var så stark att det inte gick att hålla tillbaka tårarna när allt var över.
Den sista enskilda händelsen var när jag fick möjlighet att coacha Pojkar 90 i Fredrikshamn under en Rödspätte turnering. De kom dit efter en säsong där kemin med dåvarande tränaren och coachen inte varit 100%ig. Lite märkta av stukat självförtroende och därför osäkra på sin status. Det sa klick direkt. Jag föll pladask för viljan, lagsammanhållningen, kunnandet och inställningen. De gav tillbaka med bra respons på mitt sätt att leda laget. Inför och under samtliga matcher hade vi en ömsesidig respekt och en vilja att samtliga dra åt samma håll. Laget gjorde en mycket bra turnering, och även om vi aldrig nådde A-slutspel fick laget stor respekt av motståndare och åkte säkert tillbaka till Sverige med förnyad energi för handbollen.
Just möjligheten att kunna påverka lagets prestation genom pep-talk och genom att bygga självförtroende är kanske den största kicken man kan uppleva som coach.
För att uppnå den önskade effekten med pep-talk har jag använt mej av ett par ledord.
Trovärdighet - Om du inte tror själv så tror inte laget
Välj tillfälle med omsorg
Förbered och förnya budskap
Jag är säker på att många ungdomsledare fått uppleva samma känsla som jag nedan kommer att försöka återge, men lika säkert inte alla.
Mina tre absoluta höjdpunkter vad gäller att genom pep-talk plocka fram 100% av laget är
- Hallbybollen 2009, när Flickor 93 gick obesegrade genom turneringen efter full tid, men där vi förlorade finalen i förlängning
- Steg 4 i SM med Flickor 93 år 2010, när vi på hemmaplan försökte kvalificera oss till Steg 5.
- I Rödspätte Cup år 2009 när jag fick erbjudandet att coacha Pojkar 90.
I Hallbybollen 2009 mötte vi såväl i kvarts- som semi- och final lag som vi normalt inte skulle rå på.
Men vi byggde under turneringen upp en tro på oss själva som var elektriskt laddad. Känslan att se in i ögonen på 14 tjejer, där inga ord behövde uttalas, inga knuffar utdelas, endast ögonkontakten förmedlade en tro, en vilja och en beslutsamhet som var fantastisk. Det var en känsla som gav mej gåshud. Jag visste redan i omklädningsrummet inför semifinalen, på den responsen tjejerna gav, att vi går hela vägen.
Inför SM Steg 4 i Växjö var vi ordentligt nederlagstippade. Vi skulle bl.a. möta Lundagård som hade två lag, födda 93 och födda 94, som vi aldrig tidigare hade vunnit över. Inför SM spelet i Växjö hade de valt att mixa dessa båda lag och mönstra starkast möjliga mix. Vi skulle möta Backa, Sveriges klart bästa 94-lag och ett par andra topprankade lag. Jag har under mina år som ungdomsledare inte någon annan gång lagt så mycket tid på ett enskilt moment som jag då gjorde på just att bygga upp tron och självförtroendet på enskilda spelare samt på kollektivet. Detta samtidigt som jag inte fick bygga upp någon form av press på laget. Det var fortfarande "Vi ska göra vårt bästa, alla som ser på ska se ett gäng fighters som inte slutar krigar från efter slutsignalen. Sen får vi ser hur långt det räcker". Även om vi föll på målsnöret så hade jag en oerhörd känsla av stolthet, maximal utdelning och glädje. Känslan var så stark att det inte gick att hålla tillbaka tårarna när allt var över.
Den sista enskilda händelsen var när jag fick möjlighet att coacha Pojkar 90 i Fredrikshamn under en Rödspätte turnering. De kom dit efter en säsong där kemin med dåvarande tränaren och coachen inte varit 100%ig. Lite märkta av stukat självförtroende och därför osäkra på sin status. Det sa klick direkt. Jag föll pladask för viljan, lagsammanhållningen, kunnandet och inställningen. De gav tillbaka med bra respons på mitt sätt att leda laget. Inför och under samtliga matcher hade vi en ömsesidig respekt och en vilja att samtliga dra åt samma håll. Laget gjorde en mycket bra turnering, och även om vi aldrig nådde A-slutspel fick laget stor respekt av motståndare och åkte säkert tillbaka till Sverige med förnyad energi för handbollen.
Just möjligheten att kunna påverka lagets prestation genom pep-talk och genom att bygga självförtroende är kanske den största kicken man kan uppleva som coach.
För att uppnå den önskade effekten med pep-talk har jag använt mej av ett par ledord.
Trovärdighet - Om du inte tror själv så tror inte laget
Välj tillfälle med omsorg
Förbered och förnya budskap
söndag 14 oktober 2012
Rollen som idrottsförälder
- Kan du köra på söndag?
- Vi spelar borta mot Mönsterås. Samling 10.00, matchen börjar 13.00 vi är åter i Växjö ca 17.00.
Det är många gånger just körningar som förknippas med föräldrasupport. Men att vara idrottsförälder innebär faktiskt så mycket mer. För de föräldrar som väljer att inte aktivt engagera sej som ledare i sina barns idrotter, kan trots detta ändå var i allra högsta grad aktiva.
Under mina år som tränare för Växjö HFs flickor 93 fick jag möjligheten att träffa och umgås med ett stort antal mycket engagerade föräldrar. Och inte bara föräldrar utan i vissa fall även morföräldrar!
Det har alltid känts som ett stort stöd när vi åkt på bortamatcher och där, utan undantag, mötts av föräldrar som vikt del av helgen för att följa våra matcher. Vi har också alltid fått med oss föräldrar på olika turneringar, där det varit självklart att hjälpa till med mat, boende, fritidsaktiviteter och för umgänge under kvällar.
Utöver det stöd vi i Flickor 93 fått från föräldrar under alla år så har våra föräldrar även aktivt bidragit till ett stort antal olika arbetsuppgifter inom föreningen. Hur bra spelarmaterial och ledarbesättning man än lyckas skapa, utan ett aktivt föräldraengagemang blir det mycket svårare att nå harmoni och framgång med sitt ungdomslag.
- Vi spelar borta mot Mönsterås. Samling 10.00, matchen börjar 13.00 vi är åter i Växjö ca 17.00.
Det är många gånger just körningar som förknippas med föräldrasupport. Men att vara idrottsförälder innebär faktiskt så mycket mer. För de föräldrar som väljer att inte aktivt engagera sej som ledare i sina barns idrotter, kan trots detta ändå var i allra högsta grad aktiva.
Under mina år som tränare för Växjö HFs flickor 93 fick jag möjligheten att träffa och umgås med ett stort antal mycket engagerade föräldrar. Och inte bara föräldrar utan i vissa fall även morföräldrar!
Det har alltid känts som ett stort stöd när vi åkt på bortamatcher och där, utan undantag, mötts av föräldrar som vikt del av helgen för att följa våra matcher. Vi har också alltid fått med oss föräldrar på olika turneringar, där det varit självklart att hjälpa till med mat, boende, fritidsaktiviteter och för umgänge under kvällar.
Utöver det stöd vi i Flickor 93 fått från föräldrar under alla år så har våra föräldrar även aktivt bidragit till ett stort antal olika arbetsuppgifter inom föreningen. Hur bra spelarmaterial och ledarbesättning man än lyckas skapa, utan ett aktivt föräldraengagemang blir det mycket svårare att nå harmoni och framgång med sitt ungdomslag.
lördag 13 oktober 2012
Lagkapten - för vad, för vem, för ....
-Vi måste ha en lagkapten så att vi kan hurra för motståndare och domare efter matchen!
känns det igen?
Det är så de flesta idrottsmän i unga åldrar för första gången lär sej begreppet Lagkapten.
Definitionen av lagkapten utvecklas och förfinas därefter ju högre upp i ungdomshandbollen vi kommer. Men även på seniornivå skiljer sej definitionen av en lagkapten beroende på vem du frågar. Skillnaden är inte bara mellan olika lagidrotter, svaren lär också bli olika inom ett och samma lag!
Detta trots att en lagkapten rimligtvis borde vara en mycket viktig bricka i lagpusslet!
Jag har därför börjat med att söka definitionen av lagkapten på Wikipedia ( utan att för den delen likställa deras definition med sanningen). På Wikipedia kan man läsa " Lagkapten är den av managern eller tränaren utnämnd spelare inom lagsporter som ska vara lagets representant och ledare på och vid sidan av planen. I ett flertal lagsporter har lagkaptenen blivit en viktig del av lagbygget. Lagkaptenen har ofta en roll som pådrivare och som lagets talesman och representant.
känns det igen?
Det är så de flesta idrottsmän i unga åldrar för första gången lär sej begreppet Lagkapten.
Definitionen av lagkapten utvecklas och förfinas därefter ju högre upp i ungdomshandbollen vi kommer. Men även på seniornivå skiljer sej definitionen av en lagkapten beroende på vem du frågar. Skillnaden är inte bara mellan olika lagidrotter, svaren lär också bli olika inom ett och samma lag!
Detta trots att en lagkapten rimligtvis borde vara en mycket viktig bricka i lagpusslet!
Jag har därför börjat med att söka definitionen av lagkapten på Wikipedia ( utan att för den delen likställa deras definition med sanningen). På Wikipedia kan man läsa " Lagkapten är den av managern eller tränaren utnämnd spelare inom lagsporter som ska vara lagets representant och ledare på och vid sidan av planen. I ett flertal lagsporter har lagkaptenen blivit en viktig del av lagbygget. Lagkaptenen har ofta en roll som pådrivare och som lagets talesman och representant.
Lagkaptenen är dessutom den som leder ut laget på planen vid matchstart och som byter hedersbetygelser med motståndare."
En definition som för mig känns naturlig. En spelare som utnämns av tränaren/ledaren och därigenom är att mer beteckna som ledarnas förlängda arm än spelarnas. Dock är ovanstående definition mycket generell skriven. Om vi tar oss friheten att bli lite mer specifika så innebär lagkaptenens roll
- Att inte bara i medgång utan i synnerhet i motgång få laget att undvika gamnacke, betongkeps och istället alltid få sina medspelare att bidra ytterligare för att hålla hopp och humör uppe. Lag som kan mobilisera energi och vinnarmentalitet i motgång är många gånger de som står överst när säsongen ska summeras. Att under säsong genom denna egenskap vända två matcher som är på väg att förloras, kan vara skillnaden mellan position 1 och 3 i sluttabellen.
- Att alltid, alltid delta i de kringaktiviteter som klubben kräver för att t.ex. få ekonomin i balans. Det kan avse lottförsäljning, inventeringar, domarutbildningar, dömning av ungdomslag, mentorskap för ungdomslag osv. Detta är en av de absolut viktigaste uppgifterna för att få ett sammansvetsat lag. Att ställa upp för varandra också utanför banan är a och o för framgång. Att ha spelare som i dessa aktiviteter är konsekvent osolidariska kan dränera ett lag på energi.
- Att ha en dubbelriktad kommunikation med ledarteamet. Här gäller det inte bara att föra vidare och följa ledarens instruktioner. Lika viktigt är att ge ledarteamet feedback som utvecklar dem som ledare och info som relaterar till spelarnas uppfattningar.
- Att visa intresse och ge uppmärksamhet till spelare i egna såväl som i andra av klubbens ungdomslag. En klapp på axeln, ett telefonsamtal efter träningen, ett sms efter matchen, det tar ett par sekunder att göra, men varar i dagar för mottagaren. Detta agerande är inte isolerat till lagkaptenens ansvar, det ska gälla alla.
- Att vara ärlig. Våga ha en egen åsikt och ha samma åsikt oberoende om det är i diskussioner med ledarteamet eller spelarna.
För att bli aktuell som lagkapten tycker jag som sagt att det krävs speciella personliga egenskaper.
Ingen är fullkomlig, men mer eller mindre lämplig. Växjö HFs damlag har en utmärkt representant på denna post. Lycka till imon Lisa!
fredag 12 oktober 2012
Klubben i mitt hjärta
Idag vill jag påstå att alla läsare kan relatera till rubricerat ämne.
Alla som, tillsammans med mig, gillar idrott har troligtvis en förening som ligger närmst hjärtat.
Ett lag som vi stödjer i vått och torrt.
Ett lag som berör, som vid framgång får oss att gå på moln, som i motgång gör oss ledsna.
Denna klubb är oftast från er favoritsport. Men det finns undantag.
I mitt fall brinner jag för LIVERPOOL FC.
Förlåt Växjö HF, H43, IFK Kristianstad - klubbar som under min aktiva karriär gett mej så otroligt mycket.
Förlåt Brynäs IF, Djurgården fotboll, Lunds BK.
Förlåt även Östers If, Växjö Lakers och IFK Växjö.
Ni är alla klubbar jag hoppas på och önskar all framgång.
Men...
Det finns ingen klubb som berör mej så mycket som mitt kära Liverpool.
Desvärre har det de sista åren varit mer depp än tjolahopp.
Men, de är och förblir alltid solen på sporthimlen.
Förra julen gav jag och Marie lillhönan en resa till Liverpool för att se LFC mot Chelsea.
Anna, som är lika entusiastisk som undertecknad fick med sej farsgubben.
Jag säger bara - Herregud!!!
Känslan att komma till Anfield, att sjunga "You never walk alone, att känna pulsen skena när skylten " This is Anfield" smeks. Och inte minst att bland 50000 andra Liverpoolare få uppleva "krossen på Chelsea" kändes overkligt. Ruset, adrenalinet och glädjen som gick genom kroppen är i ord inte möjligt att återge. Samban med Anna på rad 42 är obetalbar.
När vi dan innan match gick in på Tour de Liverpool och bland Europacup bucklor och Liga trofeer läste de klassiska Liverpool citaten av legenden Bill Paisley då förstod jag, detta är en livslång kärlek.
Steven Gerrard, Joe Allen samt legenderna Kenny the King och Kevin Keegan de känns alla som delar av familjen.
Oavsett för vem ert hjärta klappar så hoppas jag av hela mitt hjärta att ni får uppleva samma eufori som jag och Anna upplevde i våras.
Liverpool FC we love you!
Alla som, tillsammans med mig, gillar idrott har troligtvis en förening som ligger närmst hjärtat.
Ett lag som vi stödjer i vått och torrt.
Ett lag som berör, som vid framgång får oss att gå på moln, som i motgång gör oss ledsna.
Denna klubb är oftast från er favoritsport. Men det finns undantag.
I mitt fall brinner jag för LIVERPOOL FC.
Förlåt Växjö HF, H43, IFK Kristianstad - klubbar som under min aktiva karriär gett mej så otroligt mycket.
Förlåt Brynäs IF, Djurgården fotboll, Lunds BK.
Förlåt även Östers If, Växjö Lakers och IFK Växjö.
Ni är alla klubbar jag hoppas på och önskar all framgång.
Men...
Det finns ingen klubb som berör mej så mycket som mitt kära Liverpool.
Desvärre har det de sista åren varit mer depp än tjolahopp.
Men, de är och förblir alltid solen på sporthimlen.
Förra julen gav jag och Marie lillhönan en resa till Liverpool för att se LFC mot Chelsea.
Anna, som är lika entusiastisk som undertecknad fick med sej farsgubben.
Jag säger bara - Herregud!!!
Känslan att komma till Anfield, att sjunga "You never walk alone, att känna pulsen skena när skylten " This is Anfield" smeks. Och inte minst att bland 50000 andra Liverpoolare få uppleva "krossen på Chelsea" kändes overkligt. Ruset, adrenalinet och glädjen som gick genom kroppen är i ord inte möjligt att återge. Samban med Anna på rad 42 är obetalbar.
När vi dan innan match gick in på Tour de Liverpool och bland Europacup bucklor och Liga trofeer läste de klassiska Liverpool citaten av legenden Bill Paisley då förstod jag, detta är en livslång kärlek.
Steven Gerrard, Joe Allen samt legenderna Kenny the King och Kevin Keegan de känns alla som delar av familjen.
Oavsett för vem ert hjärta klappar så hoppas jag av hela mitt hjärta att ni får uppleva samma eufori som jag och Anna upplevde i våras.
Liverpool FC we love you!
torsdag 11 oktober 2012
Förälder och tränare - går rollerna att kombinera?
En ofta debatterad frågeställning, med många olika åsikter.
Kanske är det inte jag som ska svara på frågan. De som bäst kan svara på detta borde vara Emmy och Anna, mina två juveler. Men, jag har i alla fall en åsikt, och den kommer jag nu att berätta.
Mina döttrar har fått leva med mej som tränare och coach under alla år de spelat handboll.
Först två år efter att tjejerna tog steget till seniorhandboll valde jag att stiga åt sidan. Fram tills dess har vi kamperat ihop i vått och torrt. Tre-fyra träningar i veckan, seriematcher, SM-spel samt ytterligare minst tre turneringar om året. Och faktum är att vi haft ytterst få friktioner.
Totalt sätt tycker jag alltså det fungerat riktigt bra. Det har till och med ofta varit tillfällen då de båda frågat om vi inte kunde åka ner till hallen och köra individuell teknikträning tillsammans, utöver inplanerade träningar.
Men visst, jag kan samtidigt känna att med facit på hand skulle det varit bättre att släppa taget om ledarrollen i samband med att ungdomstiden var över, dvs två år tidigare än vad nu blev fallet.
Idag njuter jag dock i fulla drag av att bara vara "expert" på läktaren.
De reflektioner jag tar med mej efter min tid som tränare för mina döttrar är
- Favorisering av sina egna. I mitt fall har detta ej känts som ett problem. Visserligen har jag haft en relativt enkel uppgift. Emmy har alltid tillhört en spelartyp som varit viktig för laget och som varit lite "unik" i sin position. Anna som under alla år varit 2 år yngre än sina lagkamrater, har hävdat sej väl i konkurrensen samtidigt som hon varit glad att bara få vara med de äldre. Men, visst har jag under mina år sett ledare till egna barn där förutsättningarna varit de motsatta. Andra ledare har tydligt favoriserat sina egna utan att kunna motivera detta. Men i de flesta fall är det faktiskt precis tvärtom, de egna tvingas "offras" när någon måste förfördelas. Och visst, det kan jag känna att även Anna och Emmy fått göra i vissa sammanhang.
- Aldrig FF. Mycket av fritiden för en idrottare kretar kring just idrottandet. Detta innebar för Emmy och Annas del att farsan alltid skulle med oavsett om det var träning, match eller turnering. Och det e klart, det kan inte alltid ha varit Halleluja. Förhoppningsvis har det dock funnits fördelar också.
- Vän med vänner. Som förälder har handbollstiden inneburit att jag inte bara varit tränare för Emmy och Anna, utan många av deras närmsta vänner. I många fall har dessa på sätt och vis utvecklats att även bli mina egna vänner, vänner som jag idag är mycket glad över.
- Möjligheten att vara tillsammans med sina "knåddar". En stor, stor fördel för egen del har varit att få vara med mina telningar så nära under hela uppväxttiden. Ibland kan jag till och med känna en viss tacksamhet mot andra föräldrar som lånat ut sina tjejer vid så många tillfällen. Detta är en starkt bidragande orsak till att jag verkligen rekommenderar alla yngre föräldrar att ta chansen att engagera er så länge möjligheten finns.
- Möjligheten att kombinera tid med barnen och egen träning. I många fall kan man faktiskt genom att vara aktiv under träningen även själv hålla sej hyfsat i form. Detta ger inte bara dej själv en välbehövlig motion. Det ger trovärdighet mot spelarna om man deltar i de delar som är ren fys- och konditionsträning.
- Ifrågasatt som tränare /ledare. De gånger man själv blivit ifrågasatt som tränare av någon anledning är aldrig kul. Men det som då känns svårast är hur ens egna blir inblandade i de diskussioner som då uppstår mellan spelare.
Hur hanteras då ledarens barn?
Inte kan väl spelarna inkludera mina egna i diskussioner som innebär att kritisera Pappa?
Eller
Visst måste de egna inkluderas i dessa diskussioner som en del i laget.
Kanske något att fundera på?
Kanske är det inte jag som ska svara på frågan. De som bäst kan svara på detta borde vara Emmy och Anna, mina två juveler. Men, jag har i alla fall en åsikt, och den kommer jag nu att berätta.
Mina döttrar har fått leva med mej som tränare och coach under alla år de spelat handboll.
Först två år efter att tjejerna tog steget till seniorhandboll valde jag att stiga åt sidan. Fram tills dess har vi kamperat ihop i vått och torrt. Tre-fyra träningar i veckan, seriematcher, SM-spel samt ytterligare minst tre turneringar om året. Och faktum är att vi haft ytterst få friktioner.
Totalt sätt tycker jag alltså det fungerat riktigt bra. Det har till och med ofta varit tillfällen då de båda frågat om vi inte kunde åka ner till hallen och köra individuell teknikträning tillsammans, utöver inplanerade träningar.
Men visst, jag kan samtidigt känna att med facit på hand skulle det varit bättre att släppa taget om ledarrollen i samband med att ungdomstiden var över, dvs två år tidigare än vad nu blev fallet.
Idag njuter jag dock i fulla drag av att bara vara "expert" på läktaren.
De reflektioner jag tar med mej efter min tid som tränare för mina döttrar är
- Favorisering av sina egna. I mitt fall har detta ej känts som ett problem. Visserligen har jag haft en relativt enkel uppgift. Emmy har alltid tillhört en spelartyp som varit viktig för laget och som varit lite "unik" i sin position. Anna som under alla år varit 2 år yngre än sina lagkamrater, har hävdat sej väl i konkurrensen samtidigt som hon varit glad att bara få vara med de äldre. Men, visst har jag under mina år sett ledare till egna barn där förutsättningarna varit de motsatta. Andra ledare har tydligt favoriserat sina egna utan att kunna motivera detta. Men i de flesta fall är det faktiskt precis tvärtom, de egna tvingas "offras" när någon måste förfördelas. Och visst, det kan jag känna att även Anna och Emmy fått göra i vissa sammanhang.
- Aldrig FF. Mycket av fritiden för en idrottare kretar kring just idrottandet. Detta innebar för Emmy och Annas del att farsan alltid skulle med oavsett om det var träning, match eller turnering. Och det e klart, det kan inte alltid ha varit Halleluja. Förhoppningsvis har det dock funnits fördelar också.
- Vän med vänner. Som förälder har handbollstiden inneburit att jag inte bara varit tränare för Emmy och Anna, utan många av deras närmsta vänner. I många fall har dessa på sätt och vis utvecklats att även bli mina egna vänner, vänner som jag idag är mycket glad över.
- Möjligheten att vara tillsammans med sina "knåddar". En stor, stor fördel för egen del har varit att få vara med mina telningar så nära under hela uppväxttiden. Ibland kan jag till och med känna en viss tacksamhet mot andra föräldrar som lånat ut sina tjejer vid så många tillfällen. Detta är en starkt bidragande orsak till att jag verkligen rekommenderar alla yngre föräldrar att ta chansen att engagera er så länge möjligheten finns.
- Möjligheten att kombinera tid med barnen och egen träning. I många fall kan man faktiskt genom att vara aktiv under träningen även själv hålla sej hyfsat i form. Detta ger inte bara dej själv en välbehövlig motion. Det ger trovärdighet mot spelarna om man deltar i de delar som är ren fys- och konditionsträning.
- Ifrågasatt som tränare /ledare. De gånger man själv blivit ifrågasatt som tränare av någon anledning är aldrig kul. Men det som då känns svårast är hur ens egna blir inblandade i de diskussioner som då uppstår mellan spelare.
Hur hanteras då ledarens barn?
Inte kan väl spelarna inkludera mina egna i diskussioner som innebär att kritisera Pappa?
Eller
Visst måste de egna inkluderas i dessa diskussioner som en del i laget.
Kanske något att fundera på?
Rödspätte Cup 2011, Fredrikshamn
onsdag 10 oktober 2012
Lagbygget - en flerdimensionell struktur
Idag kära läsare tänkte jag vika ut mej lite kring mina egna funderingar om vilka pusselbitar som ska till för att skapa de bästa förutsättningar för ett fungerande, sammansvetsat, harmoniskt, utvecklande och vinnande lag. Självklart behövs mycket mer än de spelaregenskaper som presenteras nedan, men det utgör ett perfekt fundament för att inleda resan mot framgång.
Med ett nytt ungdomslag så skulle jag börja med att snabbt kartlägga de spelare som själva tar ett aktivt beslut att börja träna. Utifrån de egenskaper och spelartyper som finns i den ursprungliga träningsgruppen, skulle nästa steg vara att aktivt "värva in" spelare från andra idrotter som har de egenskaper som ursprungligen saknas.
En stor förbättringspotential finns just i att utöka samarbete mellan klubbar som representerar traditionella vinteridrotter med klubbar med sommaridrotter. De lag som aktivt förespråkar och ger support till sina spelare att ha två idrotter, beroende på säsong, uppmuntrar samtidigt till året runt utveckling. Måhända att dessa spelare senare, när en sport måste väljas, riskerar att välja den andra idrotten. Men på sikt är alla vinnare när spelare tillåts utöva flera idrotter.
a) En eller flera vinnarskallar i ett lag är ett absolut måste. Det finns ingen egenskap som är så smittsam som just denna. Två säsonger med en spelare med stark vinnarmentalitet kan räcka för att sprida denna egenskap till samtliga enheter i laget.
b) Målmedvetenhet. Ju fler spelare i ett lag som förstår att det krävs insatser för att nå framgång desto bättre. Jag fick nyligen möjlighet att under en lunchträff lyssna på Carolina Klüft. Ett föredrag som med all önskad tydlighet bekräftade att bakom hennes framgång låg en oerhörd målmedvetenhet. En proffsighet i träning, kosthållning och sömn redan som 17-åring. En sådan spelare i ett lag ger direkt återkoppling på tränarnas krav på fys och konditionsträning.
c) Inställning på träning. De lag som har samma inställning och fokus på träning som på match utvecklas också betydligt snabbare. Här gäller det att kunna ta och ge utan att tappa humöret. Många gånger ser jag träningar där man har en mycket lägre toleransnivå än vad som gäller på matcher. Varför är det så, och hur kommer laget bort från detta beteende? Jo, en spelare med rätt inställning kan räcka för att laget totalt ska höja toleransnivån på träning.
d) Krigarna- en sann krigare ger inte upp förrän sista slaget delats ut. Många lag är mycket peppande och pådrivande när laget har medgång. Endast en bråkdel av lag har dock motsvarande egenskaper när laget som mest behöver det, dvs när laget har motgång. Som tränare är drömmen att ha flera spelare som har denna sanna krigarmentalitet.
d) Föredömet - lagkaptenen. Jag har spelat aktiv seniorhandboll i 13 år och därefter tränat både ungdomslag och seniorlag. Under denna tid har jag haft förmånen att ha många föredömen att få spela med. Ofta har dessa föredömen egenskaper, utöver själva idrottsutövandet som gjort dem till lagkaptener i sina lag. Aldrig har jag haft en lagkapten som varit direkt olämplig, de har haft en eller flera ledaregenskaper som gjort dem lämpliga för rollen. Det finns dock ingen som är eller har varit fulländad. Men en stark, omtyckt och respekterad lagkapten är en stor tillgång för såväl spelare som ledare.
e) Stämningshöjaren. Att ha en eller flera spelare som på t.ex. turneringar ser till att genom sitt sätt, sin sociala förmåga och sin påhittighet göra tiden tillsammans på kvällar och övrig icke speltid till en fest är ovärderligt.
Något jag missat?
Med ett nytt ungdomslag så skulle jag börja med att snabbt kartlägga de spelare som själva tar ett aktivt beslut att börja träna. Utifrån de egenskaper och spelartyper som finns i den ursprungliga träningsgruppen, skulle nästa steg vara att aktivt "värva in" spelare från andra idrotter som har de egenskaper som ursprungligen saknas.
En stor förbättringspotential finns just i att utöka samarbete mellan klubbar som representerar traditionella vinteridrotter med klubbar med sommaridrotter. De lag som aktivt förespråkar och ger support till sina spelare att ha två idrotter, beroende på säsong, uppmuntrar samtidigt till året runt utveckling. Måhända att dessa spelare senare, när en sport måste väljas, riskerar att välja den andra idrotten. Men på sikt är alla vinnare när spelare tillåts utöva flera idrotter.
a) En eller flera vinnarskallar i ett lag är ett absolut måste. Det finns ingen egenskap som är så smittsam som just denna. Två säsonger med en spelare med stark vinnarmentalitet kan räcka för att sprida denna egenskap till samtliga enheter i laget.
b) Målmedvetenhet. Ju fler spelare i ett lag som förstår att det krävs insatser för att nå framgång desto bättre. Jag fick nyligen möjlighet att under en lunchträff lyssna på Carolina Klüft. Ett föredrag som med all önskad tydlighet bekräftade att bakom hennes framgång låg en oerhörd målmedvetenhet. En proffsighet i träning, kosthållning och sömn redan som 17-åring. En sådan spelare i ett lag ger direkt återkoppling på tränarnas krav på fys och konditionsträning.
c) Inställning på träning. De lag som har samma inställning och fokus på träning som på match utvecklas också betydligt snabbare. Här gäller det att kunna ta och ge utan att tappa humöret. Många gånger ser jag träningar där man har en mycket lägre toleransnivå än vad som gäller på matcher. Varför är det så, och hur kommer laget bort från detta beteende? Jo, en spelare med rätt inställning kan räcka för att laget totalt ska höja toleransnivån på träning.
d) Krigarna- en sann krigare ger inte upp förrän sista slaget delats ut. Många lag är mycket peppande och pådrivande när laget har medgång. Endast en bråkdel av lag har dock motsvarande egenskaper när laget som mest behöver det, dvs när laget har motgång. Som tränare är drömmen att ha flera spelare som har denna sanna krigarmentalitet.
d) Föredömet - lagkaptenen. Jag har spelat aktiv seniorhandboll i 13 år och därefter tränat både ungdomslag och seniorlag. Under denna tid har jag haft förmånen att ha många föredömen att få spela med. Ofta har dessa föredömen egenskaper, utöver själva idrottsutövandet som gjort dem till lagkaptener i sina lag. Aldrig har jag haft en lagkapten som varit direkt olämplig, de har haft en eller flera ledaregenskaper som gjort dem lämpliga för rollen. Det finns dock ingen som är eller har varit fulländad. Men en stark, omtyckt och respekterad lagkapten är en stor tillgång för såväl spelare som ledare.
e) Stämningshöjaren. Att ha en eller flera spelare som på t.ex. turneringar ser till att genom sitt sätt, sin sociala förmåga och sin påhittighet göra tiden tillsammans på kvällar och övrig icke speltid till en fest är ovärderligt.
Något jag missat?
Barcelona 2010
tisdag 9 oktober 2012
Ungdomsledaren - en allkonstnär
Under sju säsonger som ungdomsledare för ett tjejlag i handboll kretsade i princip all min fritid kring att träna, coacha, leda och i olika klubbaktiviteter vid sidan om handbollen representera laget och föreningen. Förutom alla träningar och seriematcher så hade vi en stor hunger att få komma ut och spela turneringar. Tack vare att båda mina döttrar spelade i detta lag samtidigt som jag har haft en förstående och idrottsintresserad fru gick det ändå att få ihop arbete, handboll och övriga åtaganden på Att göra listan.
Rollen som ungdomsledare är mycket mer komplex än vad jag trodde när jag startade upp handbollsträningen för Flickor födda 1993. Förutom att planera och genomföra träningar och matcher, ställs en rad andra krav på ledaren. Det ska planeras inför turneringar, man ska ha föräldramöten, spelarna behöver personliga samtal och uppföljningar, gemensamma sociala aktiviteter ska genomföras, lottförsäljning och inventeringar genomföras, närvarokort fyllas i och redovisas, föräldrar engageras i körningar och mycket mycket mer.
Med de erfarenheter jag själv skaffat mej i kombination med all den feedback andra ungdomsledare delat med sej av, kändes det i år frestande att påbörja en ny sejour med ett nytt, ungt ungdomslag. Då hade man kunnat ändra på alla de saker som man idag har en helt annan uppfattning om än när det tidigare begav sej. Dessvärre känns det inte längre som den rätta motivationen finns för att än en gång lägga ner den tid som verkligen krävs.
Dock vill jag dela med mej av de viktigaste erfarenheter jag tar med mej från tiden som aktiv ledare.
a) Missa inte att aktivt engagera er när era barn ska in i föreningslivet. De minnen jag har med mej från min tid med mina döttrar och med F93 är för livet. Jag ska berätta för mina barnbarn om alla våra minnen en gång i tiden.
b) När ni väl engagerar er, gör det fullt ut. De som tror att en ungdomsledarroll kan skötas när tid finnes har helt fel. Det kräver stor "uppoffring" för att det ska bli bra.
c) se till att ni blir ett helt team av ledare kring laget. Det behövs två ledare för det sportsliga. En förälder för att hantera allt det praktiska runt turneringar, vid kringaktiviteter som klubben kräver, ekonomin kring laget etc. Att ha en "go gubbe" som ser till att hålla stämningen på topp är också ett måste. Och framförallt se till att få med alla föräldrar där så krävs. Detta är troligtvis den enskilda detalj som jag tycker vi lyckades bäst med under alla år med F93.
d) Åk på så mycket turneringar som bara är möjligt. Det är turneringslivet och minnena från dessa resor som är det obetalbara. Turneringar är lika roliga, utvecklande och sammansvetsande vid 10 års ålder som när spelarna är 19!
så var det i alla fall i vårt lag.
e) Variation i allt från uppvärmningar, träning till upptaggningar inför match, upplägg vid turneringsspel etc är ett måste. spelarna älskar nya utmaningar, nya idéer och nya strategier. Variation är utvecklande!
f) uppmuntra spelarna i det egna laget att visa övriga lag, spelare, ledare och styrelsemedlemmar i föreningen uppmärksamhet. En ödmjuk inställning och ett visat intresse för andra än er själva får man alltid igen med råge.
g) Jag tycker det är viktigt att bli ett vinnande lag, men för att bli detta krävs att alla trivs, får spela och får uppmärksamhet. Annars kanske det går bra på kort sikt, men när spelarna kommer upp i åldern kommer avhoppen att dugga tätt!
h) Om du som ledare vill få med dej gruppen, var själv med när det tunga, men nödvändiga passen ska avverkas. Vilken spelare viker ned sej när ledaren tar på regnstället i november för att tillsammans med spelarna springa Växjösjön runt på tid? Det är en fråga om trovärdighet.
Tror med detta jag har fått med de viktigaste parametrarna för att skapa ett harmoniskt, utvecklande och på sikt framgångsrikt ungdomslag. Tror dock att jag med lätthet kunde sitta kvar vid tangentbordet i ytterligare några timmar. Tar tacksamt emot era egna erfarenheter och synpunkter på hur ni tycker att ett ledarskap för ett ungdomslag ska vara.
Rollen som ungdomsledare är mycket mer komplex än vad jag trodde när jag startade upp handbollsträningen för Flickor födda 1993. Förutom att planera och genomföra träningar och matcher, ställs en rad andra krav på ledaren. Det ska planeras inför turneringar, man ska ha föräldramöten, spelarna behöver personliga samtal och uppföljningar, gemensamma sociala aktiviteter ska genomföras, lottförsäljning och inventeringar genomföras, närvarokort fyllas i och redovisas, föräldrar engageras i körningar och mycket mycket mer.
Med de erfarenheter jag själv skaffat mej i kombination med all den feedback andra ungdomsledare delat med sej av, kändes det i år frestande att påbörja en ny sejour med ett nytt, ungt ungdomslag. Då hade man kunnat ändra på alla de saker som man idag har en helt annan uppfattning om än när det tidigare begav sej. Dessvärre känns det inte längre som den rätta motivationen finns för att än en gång lägga ner den tid som verkligen krävs.
Dock vill jag dela med mej av de viktigaste erfarenheter jag tar med mej från tiden som aktiv ledare.
a) Missa inte att aktivt engagera er när era barn ska in i föreningslivet. De minnen jag har med mej från min tid med mina döttrar och med F93 är för livet. Jag ska berätta för mina barnbarn om alla våra minnen en gång i tiden.
b) När ni väl engagerar er, gör det fullt ut. De som tror att en ungdomsledarroll kan skötas när tid finnes har helt fel. Det kräver stor "uppoffring" för att det ska bli bra.
c) se till att ni blir ett helt team av ledare kring laget. Det behövs två ledare för det sportsliga. En förälder för att hantera allt det praktiska runt turneringar, vid kringaktiviteter som klubben kräver, ekonomin kring laget etc. Att ha en "go gubbe" som ser till att hålla stämningen på topp är också ett måste. Och framförallt se till att få med alla föräldrar där så krävs. Detta är troligtvis den enskilda detalj som jag tycker vi lyckades bäst med under alla år med F93.
d) Åk på så mycket turneringar som bara är möjligt. Det är turneringslivet och minnena från dessa resor som är det obetalbara. Turneringar är lika roliga, utvecklande och sammansvetsande vid 10 års ålder som när spelarna är 19!
så var det i alla fall i vårt lag.
e) Variation i allt från uppvärmningar, träning till upptaggningar inför match, upplägg vid turneringsspel etc är ett måste. spelarna älskar nya utmaningar, nya idéer och nya strategier. Variation är utvecklande!
f) uppmuntra spelarna i det egna laget att visa övriga lag, spelare, ledare och styrelsemedlemmar i föreningen uppmärksamhet. En ödmjuk inställning och ett visat intresse för andra än er själva får man alltid igen med råge.
g) Jag tycker det är viktigt att bli ett vinnande lag, men för att bli detta krävs att alla trivs, får spela och får uppmärksamhet. Annars kanske det går bra på kort sikt, men när spelarna kommer upp i åldern kommer avhoppen att dugga tätt!
h) Om du som ledare vill få med dej gruppen, var själv med när det tunga, men nödvändiga passen ska avverkas. Vilken spelare viker ned sej när ledaren tar på regnstället i november för att tillsammans med spelarna springa Växjösjön runt på tid? Det är en fråga om trovärdighet.
Tror med detta jag har fått med de viktigaste parametrarna för att skapa ett harmoniskt, utvecklande och på sikt framgångsrikt ungdomslag. Tror dock att jag med lätthet kunde sitta kvar vid tangentbordet i ytterligare några timmar. Tar tacksamt emot era egna erfarenheter och synpunkter på hur ni tycker att ett ledarskap för ett ungdomslag ska vara.
måndag 8 oktober 2012
Herr- vs damidrott
I de flesta sporter är herrarnas idrottande fortfarande mycket mer uppmärksammad än damernas dito.
Det kommer fler åskådare, det drar in mer sponsorintäkter, det får mer uppmärksamhet i medier.
Jag är inget undantag. Jag får erkänna att en fotbollsmatch mellan två herrlag oftast är mer tilltalande i jämförelse med två damlag. Detsamma gäller även för ishockey och basket.
Dock finns det lysande undantag. Handboll är ett sådant.
En handbollsmatch mellan två damlag på elitnivå är enligt mitt tycke mer sevärd än en herrkamp på samma nivå. De av er som såg OS handbollen håller säkert med. Här bjöd Sydkorea, Frankrike, Spanien, Norge och Makedonien upp till riktig fest. Det var fart och fläkt, underbara kombinationer, snabba stegisättningar - allt kombinerat med hårda tag. Damhandbollen bygger mycket av sitt anfallsspel på kollektiva kombinationer. Här finns stort utrymme för de kortväxta, snabba och tekniska spelarna på nio meter. Här finns vidare ett stort antal profiler som alltid är sevärda.
På herrsidan däremot bygger spelet på mycket mer på individuell skicklighet. Här är det nästan ett måste att ha niometersspelare som dunkar in skott från 11 meter samt försvarsspelare som är att betrakta som jättar. Utrymmet för spelare under 2 meter och med en vikt på under 100 kg minskar i motsvarande omfattning. Vidare så tycker jag, med reservation för Mikael Hansen, att det i senaste OS var precis samma profiler som för fyra år sedan, dock inte längre lika lysande.
Visst jag är delvis part i målet. VÄXJÖ HFs damlag är det handbollslag som ligger mej varmast om hjärtat.
Det kommer fler åskådare, det drar in mer sponsorintäkter, det får mer uppmärksamhet i medier.
Jag är inget undantag. Jag får erkänna att en fotbollsmatch mellan två herrlag oftast är mer tilltalande i jämförelse med två damlag. Detsamma gäller även för ishockey och basket.
Dock finns det lysande undantag. Handboll är ett sådant.
En handbollsmatch mellan två damlag på elitnivå är enligt mitt tycke mer sevärd än en herrkamp på samma nivå. De av er som såg OS handbollen håller säkert med. Här bjöd Sydkorea, Frankrike, Spanien, Norge och Makedonien upp till riktig fest. Det var fart och fläkt, underbara kombinationer, snabba stegisättningar - allt kombinerat med hårda tag. Damhandbollen bygger mycket av sitt anfallsspel på kollektiva kombinationer. Här finns stort utrymme för de kortväxta, snabba och tekniska spelarna på nio meter. Här finns vidare ett stort antal profiler som alltid är sevärda.
På herrsidan däremot bygger spelet på mycket mer på individuell skicklighet. Här är det nästan ett måste att ha niometersspelare som dunkar in skott från 11 meter samt försvarsspelare som är att betrakta som jättar. Utrymmet för spelare under 2 meter och med en vikt på under 100 kg minskar i motsvarande omfattning. Vidare så tycker jag, med reservation för Mikael Hansen, att det i senaste OS var precis samma profiler som för fyra år sedan, dock inte längre lika lysande.
Visst jag är delvis part i målet. VÄXJÖ HFs damlag är det handbollslag som ligger mej varmast om hjärtat.
Avancemang till Division 1
söndag 7 oktober 2012
Det viktigaste är inte att delta, det är att vinna
Det påstås ofta att "Det viktigaste är inte att vinna, det är att delta".
Detta uttryck används numera så ofta att det snart blivit en sanning.
Min uppfattning är att vissa av våra ungdomsledare ibland går för långt i just denna inställning.
I många sammanhang ser jag träningar där ledarna står och öser beröm över sina adepter.
Varenda moment, varenda passning och varenda skott är "mycket bra", oavsett utförande och resultat.
Samma ledarskap återspeglas också många gånger i matchsituationer. Alltid med en positiv touch, alltid så viktigt att lyfta fram det positiva, alla ska känna sej duktiga, delaktiga och vara glada.
Till viss del håller jag med, beröm kan ingen få nog av, det ökar motivationen och glädjen hos våra ungdomar i deras idrottsutövande. Alla ledare har en skyldighet att dela ut beröm när detta är befogat.
Men..
jag tycker det är lika viktigt att tala om när det inte är bra.
Idrotten skiljer sej i detta avseende inte från skolan, familjerelationen eller umgänget med vännerna.
Att vara ärlig ger trovärdighet, utveckling och en sporre att bidra ytterligare för att uppnå rättmätigt beröm. Din popularitet som ledare ökar knappast för stunden, men din kritik är det som utvecklar dina spelare mest.
Lika viktigt är det att förstå vikten av att bli vinnare, att träna och leda laget mot framgångar.
Den som påstår att vinster inte har någon betydelse för lagsammanhållning, trivsel och viljan att träna är fel på det. Att bli ett vinnande lag är viktigt såväl för att bibehålla spelare som för att utveckla lag över flera säsonger.
Det är vidare viktigt att inte vara rädd för att införa känslor i handbollen. Mina starkaste minnen som coach är till stora delar relaterade till moment/vinster/förluster då vårt tjejlag varit i himlen tillsammans, men faktiskt lika mycket de gånger vi gråtit tillsammans. Det är viktigt att man som ledare också visar känslor, att man bryr sej om prestation.
På bilden nedan ser ni ett gäng handbollspensionärer som jag en gång i tiden spelade handboll med.
Vi träffas en gång om året, på stranden i Åhus, för att ha kul och för att lattja lite handboll.
Men när väl domaren blåser igång matchen, då är det dock som för 30 år sedan, det är endast vinst som gäller. FÖR VISST E DE KUL ATT VINNA!!
Detta uttryck används numera så ofta att det snart blivit en sanning.
Min uppfattning är att vissa av våra ungdomsledare ibland går för långt i just denna inställning.
I många sammanhang ser jag träningar där ledarna står och öser beröm över sina adepter.
Varenda moment, varenda passning och varenda skott är "mycket bra", oavsett utförande och resultat.
Samma ledarskap återspeglas också många gånger i matchsituationer. Alltid med en positiv touch, alltid så viktigt att lyfta fram det positiva, alla ska känna sej duktiga, delaktiga och vara glada.
Till viss del håller jag med, beröm kan ingen få nog av, det ökar motivationen och glädjen hos våra ungdomar i deras idrottsutövande. Alla ledare har en skyldighet att dela ut beröm när detta är befogat.
Men..
jag tycker det är lika viktigt att tala om när det inte är bra.
Idrotten skiljer sej i detta avseende inte från skolan, familjerelationen eller umgänget med vännerna.
Att vara ärlig ger trovärdighet, utveckling och en sporre att bidra ytterligare för att uppnå rättmätigt beröm. Din popularitet som ledare ökar knappast för stunden, men din kritik är det som utvecklar dina spelare mest.
Lika viktigt är det att förstå vikten av att bli vinnare, att träna och leda laget mot framgångar.
Den som påstår att vinster inte har någon betydelse för lagsammanhållning, trivsel och viljan att träna är fel på det. Att bli ett vinnande lag är viktigt såväl för att bibehålla spelare som för att utveckla lag över flera säsonger.
Det är vidare viktigt att inte vara rädd för att införa känslor i handbollen. Mina starkaste minnen som coach är till stora delar relaterade till moment/vinster/förluster då vårt tjejlag varit i himlen tillsammans, men faktiskt lika mycket de gånger vi gråtit tillsammans. Det är viktigt att man som ledare också visar känslor, att man bryr sej om prestation.
På bilden nedan ser ni ett gäng handbollspensionärer som jag en gång i tiden spelade handboll med.
Vi träffas en gång om året, på stranden i Åhus, för att ha kul och för att lattja lite handboll.
Men när väl domaren blåser igång matchen, då är det dock som för 30 år sedan, det är endast vinst som gäller. FÖR VISST E DE KUL ATT VINNA!!
Genföreningen årgång 2009
lördag 6 oktober 2012
Handboll - ett föredöme för dagens idrotter
Daniel Enestubbe, sportreporter, krönikör och författare blev över en natt en person som tidigare var helt okänd för mej till att för alltid bli en nära "buddy". Denna dag skrev han en krönika i Smålandsposten som säkert många av er fortfarande minns. Innehållet i denna krönika är mer aktuell än någon gång tidigare.
Idag, lördagen den 6 oktober, har varit likt många tidigare lördagar. Jag har ägnat delar av eftermiddagen till att se på idrott. Det har blivit både Premier League fotboll och lite ishockey. Som "allätare" kan jag uppskatta många typer av idrott. Men i vanlig ordning är jag inte riktigt tillfreds när jag avslutar min sportlördag. Detta trots att jag sett både fotboll och hockey från några av världens bästa ligor. Är det kvaliten på spelet, eller varför detta missnöje?
Jo, för dagens fotbollsmatch, som för övrigt var alldeles bländande när det spelades fotboll, präglades återigen av ett stort antal filmningar, spelfördröjningar, spelförstörelser och utskällningar av domare, företeelser som inte hör hemma på en idrottsarena, men som ändå inte stävjas.
Någon timme senare visas en hockeymatch, även denna stundtals mycket underhållande, men däremellan mer boxning, bök och tuppfäktning där fulaste vokabuläret tycks vara vad matchen handlar om.
Som representant för en idrott som handboll så undrar man - När är det dags för fotbollen och ishockeyn att ta efter handbollen?
Tillbaka till Daniel. Ett stort tack för en krönika som verkligen klär mina egna känslor så väl i ord.
Sök gärna "Handboll är ett föredöme" på Google och se vad Daniel en gång skrev.
Handboll forever
Idag, lördagen den 6 oktober, har varit likt många tidigare lördagar. Jag har ägnat delar av eftermiddagen till att se på idrott. Det har blivit både Premier League fotboll och lite ishockey. Som "allätare" kan jag uppskatta många typer av idrott. Men i vanlig ordning är jag inte riktigt tillfreds när jag avslutar min sportlördag. Detta trots att jag sett både fotboll och hockey från några av världens bästa ligor. Är det kvaliten på spelet, eller varför detta missnöje?
Jo, för dagens fotbollsmatch, som för övrigt var alldeles bländande när det spelades fotboll, präglades återigen av ett stort antal filmningar, spelfördröjningar, spelförstörelser och utskällningar av domare, företeelser som inte hör hemma på en idrottsarena, men som ändå inte stävjas.
Någon timme senare visas en hockeymatch, även denna stundtals mycket underhållande, men däremellan mer boxning, bök och tuppfäktning där fulaste vokabuläret tycks vara vad matchen handlar om.
Som representant för en idrott som handboll så undrar man - När är det dags för fotbollen och ishockeyn att ta efter handbollen?
Tillbaka till Daniel. Ett stort tack för en krönika som verkligen klär mina egna känslor så väl i ord.
Sök gärna "Handboll är ett föredöme" på Google och se vad Daniel en gång skrev.
Handboll forever
Handboll forever
Hej på er,
Ulf Malmqvist här.
48-årig handbollspensionär gift med Marie och pappa till handbollsspelarna Emmy och Anna.
Jag har under senaste tiden med stort intresse följt bloggar som startats upp av familjemedlemmar och nära släktingar. Bloggar som alla har haft olika syften och mycket varierande innehåll. De har dock haft en sak gemensamt, de har varit fyllda med intressanta inlägg som många gånger skapat diskussioner och skratt hemma hos familjen Malmqvist. Den senaste bloggen som vi följer på hemmaplan är den som Emmy, vår dotter, startade för några veckor sedan. Det är också denna som gjort att jag själv fått blodad tand att starta upp min egen blogg, vilket jag nu också gjort.
Min blogg hade jag tänkt enbart skulle handla om mitt stora intresse, idrott. Ett intresse som jag troligtvis delar med ca 90% av svenska folket. Det kommer att bli en blogg om både erfarenheter och händelser från min aktiva karriär som handbollsspelare och därefter som ledare, men även om aktuella händelser som sker inom idrotten. Även om handbollen är den idrott som mycket kommer att baseras kring, kommer ämnena att vara så allmängiltiga att de kan appliceras på vilken idrott som helst.
Min förhoppning är att denna blogg också ska fyllas med inlägg som kommer att kännas aktuella och intressanta för de av er som väljer att ta del av dem. De kommer dock att präglas av mina egna funderingar, intryck och erfarenheter, ett innehåll som ni säkert inte alltid kommer att samtycka till och gilla. Oavsett era synpunkter så skulle jag bli fantastiskt glad om ni ville vara med och aktivt delge era egna tankar om de ämnen som kommer att presenteras. Detta görs enklast i slutet av mina inlägg.
Här kommer ett axplock av ämnen som jag kommer att presentera
Ulf Malmqvist här.
48-årig handbollspensionär gift med Marie och pappa till handbollsspelarna Emmy och Anna.
Jag har under senaste tiden med stort intresse följt bloggar som startats upp av familjemedlemmar och nära släktingar. Bloggar som alla har haft olika syften och mycket varierande innehåll. De har dock haft en sak gemensamt, de har varit fyllda med intressanta inlägg som många gånger skapat diskussioner och skratt hemma hos familjen Malmqvist. Den senaste bloggen som vi följer på hemmaplan är den som Emmy, vår dotter, startade för några veckor sedan. Det är också denna som gjort att jag själv fått blodad tand att starta upp min egen blogg, vilket jag nu också gjort.
Min blogg hade jag tänkt enbart skulle handla om mitt stora intresse, idrott. Ett intresse som jag troligtvis delar med ca 90% av svenska folket. Det kommer att bli en blogg om både erfarenheter och händelser från min aktiva karriär som handbollsspelare och därefter som ledare, men även om aktuella händelser som sker inom idrotten. Även om handbollen är den idrott som mycket kommer att baseras kring, kommer ämnena att vara så allmängiltiga att de kan appliceras på vilken idrott som helst.
Min förhoppning är att denna blogg också ska fyllas med inlägg som kommer att kännas aktuella och intressanta för de av er som väljer att ta del av dem. De kommer dock att präglas av mina egna funderingar, intryck och erfarenheter, ett innehåll som ni säkert inte alltid kommer att samtycka till och gilla. Oavsett era synpunkter så skulle jag bli fantastiskt glad om ni ville vara med och aktivt delge era egna tankar om de ämnen som kommer att presenteras. Detta görs enklast i slutet av mina inlägg.
Här kommer ett axplock av ämnen som jag kommer att presentera
- Att bygga ett lag, så mycket mer än ett gäng talanger
- Känslor i idrotten, skratt och tårar
- Det viktigaste är inte att delta, det är att vinna
- Föredömen,
- Sikta mot stjärnorna
- Lagsammanhållning, så mycket mer än att vara kompisar
- Målbilder
- Ungdomsidrott, turneringsliv
- Hängivenhet - THIS IS ANFIELD
- Känslan av att vara oslagbar
- Laget i mitt hjärta
Hoppas det känns lockande, imon kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)