När man åtar sej ett tränaruppdrag och börjar träna ungdomar från knatteålder är rubricerad fråga relevant att ställa sej.
När vill vi egentligen att vårt lag når max kapacitet?
När vill vi lyfta den buckla vi sett fram emot och satt upp som mål?
Klubben har med säkerhet också en önskan, kanske inte alltid densamma som ledaren och laget, på när de önskar att ungdomslagens peak ska komma.
Min egna uppfattning är att samtliga intressenter borde önska att peaken inföll vid samma tillfälle. För visst vill vi väl alla att ungdomslaget når toppen av sin prestation det sista året som juniorer, dvs när ungdomstiden är på väg att övergå till seniorspel och tiden som ungdomsspelare ska krönas.
Hur motiverar jag detta?
a) För klubbens del är seniorlaget i alla sammanhang klubbens viktigaste lag.
Det gäller mycket för att öka framgång för representationslagen direkt ökar attraktionskraften mot
- sponsorer och därmed förbättra ekonomin i föreningen,
- att engagera sej i klubben dvs en förenkling i rekryteringen av ledare
- rekrytering av nya ungdomar samt
- extern rekrytering av seniorspelare.
Därför vill klubben ha så många spelare från egna ungdomsleden att varje år gå in i seniorlagen och
därmed öka konkurrens och slagkraft hos dessa lag.
b) För ungdomsspelarnas del så är det alltid mest stimulerande att träna och spela i en positiv utvecklingskurva.
Framgång föder framgång. Ett lag som har en positiv utveckling har alltid lättare att motivera spelare, att kitta samman gänget och att få spelarna att fortsätta i laget. Mitt eget ungdomslag hade denna utveckling. Vi nådde aldrig till yttersta Sverigeelit, men har faktiskt i år, som förstaårsseniorer, redan haft 11 spelare som a-lagsdebuterat i vårt division 1 lag. Något som jag gärna skryter med och som jag sätter högst upp på mitt Handbolls-CV.
Denna framgång ligger inte i osedvanligt stora talanger, utan är istället frukten av
- en positiv resultatutveckling under alla år
- en, som jag tror, stark känsla av att alla känt sig delaktiga i våra resultat
c) För föräldrarnas del så ser de gärna att deras telningar så länge som möjligt håller kvar vid sitt idrottande.
d) Slutligen så måste det även vara ledarens dröm att se sina spelare och sitt lag utvecklas, både individuellt och kollektivt. Ju längre en sådan utveckling pågår desto större stimulans. Sedan om slutmålet är bäst i Växjö, bäst i Småland eller bäst i Sverige är inte lika viktigt som just att efter åtta år kunna säga " Vi gick hela vägen, vi har utvecklats både i kollektivet och individuellt och vi är nu redo att bidra till kommande framgångar för vårt a-lag"
För att nå toppen av sin förmåga vid den tyngsta av ungdomsklasserna krävs ett kontinuerligt fokus på att behålla ALLA spelare, oavsett tekniskt kunnande. Det går inte att spela juniorhandboll med endast 5 spelare i ett handbollslag.
Var därför noga med att låta alla känna delaktighet, ge alla beröm efter deras förmåga och tänk på att spelare utvecklas olika. Våra a-lag kommer nu, mer än någonsin, att behöva påfyllning från de egna leden.
Min egna uppfattning är att samtliga intressenter borde önska att peaken inföll vid samma tillfälle. För visst vill vi väl alla att ungdomslaget når toppen av sin prestation det sista året som juniorer, dvs när ungdomstiden är på väg att övergå till seniorspel och tiden som ungdomsspelare ska krönas.
Hur motiverar jag detta?
a) För klubbens del är seniorlaget i alla sammanhang klubbens viktigaste lag.
Det gäller mycket för att öka framgång för representationslagen direkt ökar attraktionskraften mot
- sponsorer och därmed förbättra ekonomin i föreningen,
- att engagera sej i klubben dvs en förenkling i rekryteringen av ledare
- rekrytering av nya ungdomar samt
- extern rekrytering av seniorspelare.
Därför vill klubben ha så många spelare från egna ungdomsleden att varje år gå in i seniorlagen och
därmed öka konkurrens och slagkraft hos dessa lag.
b) För ungdomsspelarnas del så är det alltid mest stimulerande att träna och spela i en positiv utvecklingskurva.
Framgång föder framgång. Ett lag som har en positiv utveckling har alltid lättare att motivera spelare, att kitta samman gänget och att få spelarna att fortsätta i laget. Mitt eget ungdomslag hade denna utveckling. Vi nådde aldrig till yttersta Sverigeelit, men har faktiskt i år, som förstaårsseniorer, redan haft 11 spelare som a-lagsdebuterat i vårt division 1 lag. Något som jag gärna skryter med och som jag sätter högst upp på mitt Handbolls-CV.
Denna framgång ligger inte i osedvanligt stora talanger, utan är istället frukten av
- en positiv resultatutveckling under alla år
- en, som jag tror, stark känsla av att alla känt sig delaktiga i våra resultat
c) För föräldrarnas del så ser de gärna att deras telningar så länge som möjligt håller kvar vid sitt idrottande.
d) Slutligen så måste det även vara ledarens dröm att se sina spelare och sitt lag utvecklas, både individuellt och kollektivt. Ju längre en sådan utveckling pågår desto större stimulans. Sedan om slutmålet är bäst i Växjö, bäst i Småland eller bäst i Sverige är inte lika viktigt som just att efter åtta år kunna säga " Vi gick hela vägen, vi har utvecklats både i kollektivet och individuellt och vi är nu redo att bidra till kommande framgångar för vårt a-lag"
För att nå toppen av sin förmåga vid den tyngsta av ungdomsklasserna krävs ett kontinuerligt fokus på att behålla ALLA spelare, oavsett tekniskt kunnande. Det går inte att spela juniorhandboll med endast 5 spelare i ett handbollslag.
Var därför noga med att låta alla känna delaktighet, ge alla beröm efter deras förmåga och tänk på att spelare utvecklas olika. Våra a-lag kommer nu, mer än någonsin, att behöva påfyllning från de egna leden.
Visst är det ett fantastiskt resultat att ha fått med 11 spelare som spelat i A-laget redan vid den här åldern!
SvaraRaderaDock är det ett moment 22 också liksom i övriga handbollssverige idag. Tjejerna tvingas ta steget upp i A-lagen alldeles för tidigt, i många fall redan som 15-16 åringar. Vad händer när dessa spelare är 23-24 och redan har gjort 8-9 säsonger i A-laget? Då faller motivationen och de slutar att spela då de redan har fått "hela kakan" så pass tidigt. Resultatet blir att ännu yngre tjejer tvingas ta plats i A-lagen och åldern när man slutar spela sjunker ytterligare. Inte många tjejer spelar handboll när de är över 27 år idag vilket är verkligt sorligt då man egentligen bör vara som bäst när man blir äldre och mer rutinerad och dessutom ha hunnit skaffa sig en större speluppfattning och spelförståelse.
Min önskan är att man lyckas behålla spelarna i ungdoms- och juniorlagen en längre tid för att då dem att se fram emot något och på så vis lyckas hålla dem kvar som aktiva spelare under en längre tid och öka medelåldern. Där ligger det riktigt stora problemet idag, men ett problem som ingen vill ta tag i då påtryckningar från det yttre om snabba prestationen väger tyngre än långsiktigt arbete.
Bra reflektion. Håller med dej i allt du säger. Problemet ligger oftast i att det är för små seniortrupper på damsidan som gör att spelarna redan i unga åldrar erbjuds a-lagsplats. Själv hade jag gärna sätt att mitt Flickor 93 fått hela juniortiden "ostörd", men jag insåg tidigt att detta inte var möjligt.
SvaraRaderaSjälvklart är det inte möjligt bortsett från vissa storklubbar som har råd att hålla sina juniorer och i vissa fall A-flickor borta från A-lagen då kvaliteten och utbudet där uppe är mycket större.
SvaraRaderaDet är nästan sorgligt att se spelare som är 15 år som idag spelar i elitserien. Inte för att de inte platsar, utan för att de inte får den tiden de behöver för att utvecklas och bli ännu bättre på sikt. Jag är helt säkert på att minst 75% av dessa spelare har slutat spela handboll när de är 23-24 år om de inte har nått A-landslaget eller blivit proffs, eller så har de råkat ut för en allvarlig skada.
Problemet i sig är ett nationellt problem och blir ännu tydligare i mindre klubbar där man oftast inte har samma bredd som i större klubbar och större städer.