Att träna och coacha ett lag är i mångt och mycket som att bygga med lego.
Det gäller att få ihop legobitarna så att de passar varandra optimalt och så att bygget vid olika typer av belastningar blir så starkt som möjligt. Som ledare lägger vi normalt mycket tid på hur vi ska formera vårt försvarsspel (6-0, 5-1, 3-2-1 osv), vilka anfallskombinationer vi ska använda oss av, taktiska dispositioner etc. I de allra flesta fall pratar vi i termer om att bygga kollektivet, vilket känns fullt naturligt eftersom det är just lagidrotter vi är engagerade med.
Vi vill vidare ha en grupp som trivs tillsammans, respekterar varandra och accepterar den nivå som respektive lagspelare befinner sig på.
I samband med matcher, har vi normalt ett uppladdningssnack med hela laget, vi har en gemensam uppvärmning, i våra timeouter vänder vi oss till samtliga spelare och feedbacken efter matcher är oftast uttryckt i vi-termer.
Om jag idag påbörjat en ny tränarsejour hade jag varit mer mån om att också lägga tid på det personlig planet.
Det innefattar personlig utveckling, personlig kommunikation i olika sammanhang samt att tillmötesgå individuella önskemål vid uppladdning, uppvärmning och till viss del även individuell träning.
Den individuella utvecklingen och träningen vill jag påstå ofta blir nedprioriterad till förmån för av den kollektiva träningen. Speciellt i de lag där det endast finns en ledare. Även om man som ledare kör individuell teknik, så tränar man allt som oftast samma övning för alla spelare, oavsett position och var i utvecklingen spelaren befinner sig. Jag har varit inne på att utbyta idéer med andra tränare i tidigare inlägg. Jag återkommer till detta nu. En tränare kan inte räkna med att vara specialist avseende alla positioner och alla typer av handbollskvaliteter. I mitt framtida lag ska jag värna om att få hjälp av andra ledare med förflutet på olika positioner. I detta lag ska minst en träning i veckan läggas på att träna just individuell teknik, träningar som då bedrivs med flera ledare samtidigt engagerade. Som förslag kan ju alla träningar med individuell teknik genomföras med två-tre lag samtidigt.
Framförallt ska jag vänta med den kollektiva träningen fram tills dess spelarna har en god bas i individuell teknik.
Jag tror som nämnts även att det vore optimalt om träningen någon gång också bedrivs med beaktande av vilken nivå i utvecklingen som respektive spelare befinner sig för stunden. Vissa spelare kan ha kommit långt i sin utveckling, medan andra, jämnåriga spelare fortfarande behöver träna grundläggande, individuell teknik. Detta är ju möjligt först om man är ett par ledare som kan samköra vid samma träningstillfälle.
Personlig kommunikation och feedback är ett annat moment inom lagidrotten som trots behov, viktighetsfaktor och resultat från dessa ofta blir eftersatt. Jag kan själv känna att jag under min tid som tränare inte hann med denna del i tillräcklig omfattning. Men de gånger vi verkligen hade individuella samtal (15-30 minuter) så var känslan alltid densamma, -Herregud vilken kvalitetstid!!
Just att visa en spelare full uppmärksamhet, att lyfta fram styrkor och visa att spelaren är sedd och prestationer noterade ger en "payoff" tid som är momentan. Det gäller dock att komma förberedd och begränsa samtalen till de områden det ger bäst effekt. Men ett enskilt samtal kan ge så ofantligt mycket, som troligtvis aldrig annars skulle komma fram, i alla fall inte på rätt sätt. Personliga samtal öppnar även upp för en bättre kommunikation under träningar och under matcher. Har man haft möjlighet att ventilera sina innersta tankar och känslor i ett personligt samtal så har coachen också en bättre förståelse för olika reaktioner och beteenden under träningar och matcher.
Personlig feedback är en annan del av kommunikationen. Tänk så många gånger vi sett personliga prestationer som varit utmärkta i en match, men som tyvärr försvunnit i den kollektiva summeringen av lagets insatser. Tänk på att som tränare, ledare alltid ha med anteckningsblocket och notera individuella prestationer som skett under match och träningar. En spelare som blir uppmärksammad med en klapp på axeln, en kommentar eller ett sms kan få förnyad energi som kan vara i veckor. Positiv feedback som är trovärdig får inte förringas. Tänk er själva om ni som tränare får en vink efter träningen,
- Fy tusan va rolig träning, jag har lärt mig kanonmycket!!
Även personlig feedback som är kritiserande kan samtidigt vara utvecklande. Tänk bara på hur den framförs och framförallt hur den motiveras så kan även kritik bli energigivande.
Just det faktum att få igång en dubbelriktad kommunikation är givande. Ett av de allra bästa minnena jag har från mitt eget coachande är alla de uppmuntrande ord jag fått från föräldrar och spelare i både medgång och motgång. Mina spelare i Flickor 93 blev aldrig SM-vinnare i handboll, men de var från första träningen oslagbara i att måna om varandra och måna om oss som tränare. Jag har under tiden som tränare fått SMS, Facebook-inlägg och mail som har berört mej så otroligt mycket och som gett mig tillbaka en energi som tillfälligtvis var dränerad. Världsklass!!
Tänk på det alla spelare därute, en tränare är i minst lika stort behov av uppmärksamhet, feedback och en klapp på axeln som ni spelare!
Med tanke på den potential som finns i den personliga relationen så blir jag extra glad över att Anders Roos nu blivit en del av ledartrojkan för årets damlag. Han tycks verkligen måna om individerna och prioritera just den personliga feedbacken, något som jag själv ibland tyvärr glömde bort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar